Första dagarna
Efter förlossningen flyttades vi till ett sk familjerum, med två sängar intill varann och eget badrum. Vad jag förstår har inte många sjukhus möjligheten att erbjuda detta, så vi var glada att Södertälje kunde det. Vi sov lite på fm och sen började vi beta av samtal och sms till släkt och vänner för att meddela Helges ankomst. Jag var rusig, trött och glad. Allt kände jättebra.
Förlossningen kändes lyxigt snabb och bra, jag var stolt över att ha klarat det, trots att bedövningen aldrig sättes in. Även om allt gick väldigt fort minns jag smärtan mycket tydligare denna gång. Som om jag hade 'mer ont'. Vilket förmodligen inte är fallet. Men jag hade andra smärtor, en annan typ av värk, än med Elsie. Och sen var det ju alldeles nyss! Klart man minns det starkare då. Denna förlossning var både lättare och jobbigare än förra. Ingen förlossning är väl 'lätt', men att det var snabb är skönt på så sätt att jag inte 'led' så länge. Sen var värkarna kraftigare, och att krysta ut sitt barn i värkar var något helt makalöst, galet, kraftfullt och läskigt. (Sist fick jag sugklocka eftersom värkarna inte kom igång ordentligt efter EDA:n) En annan detalj som kom och störde lite var att jag var sjukt täppt i näsan hela förlossningen. Försök att profylaxandas med täppt näsa! Inte lätt. Jag sprayade och försökt göra det bättre men iom att jag låg mycket på sidan var det svårt att få slemhinnorna fria. Dessutom hade jag torr hals av allt munandning (pga nästäppan) så jag fick be om en halstablett så fort Helge var ute. Som jag snabbt spottade ut då jag inte vill att den första lukten han kände i livet var Vicks Lakrits. Men allt det där var petitesser. Men ganska komiska petitesser. Summa summarum var denna förlossning mer smärtsam (resan till BB var galet smärtsam) men lättare pga sin längd. När han väl kom ut och jag kollade på klockan trodde jag nästan att den stannat. Det kändes som jag hade varit där i 10 timmar, men det hade gått 3 timmar...
Vi sov en sväng till på eftermiddagen och åt sen (äcklig men god ändå på nåt konstigt sätt) sjukhus middag. Vi ältade förlossningen, bestämde oss för hans namn (som vi hade haft på lut sen några månader tillbaka tillsammans med ett par andra namn) och tittat kärleksfull på var litte skrutt mest hela kvällen. Och jag och Helge började amma. Eller Helge började amma redan när han kom ut. Elsie sov i 24 timmar, Helge valde att äta sitt första dygn. Första natten sov vi ganska bra, förutom att jag hade en vidrig hosta som väckte Helge och gjorde det svårt att amma eftersom bröstet åkte ur av mina hostattaker. Och eftersom han har ett bra suggrepp gjorde detta jääävligt ont. Jag fick hostmedicin för att lindra, det funkade det så där. Detta höll i sig hela sjukhusvistelsen, men gick över när vi kom hem. Det gjorde även nästäppan (jag skulle säga att allt blev bättre när vi kom hem).
Vi stannade två nätter men längtade hem redan på torsdagen. Efter Elsie, efter katterna, efter vårt hem, vår säng. Men iom alla tester och sånt på nyfödda ska göras inom 48h valde vi att stanna så de fick göra allt det på plats. Det är tydligen krångligt att få göra det nån annanstans.
Hemresan på fredag blev en hel del väntan (det tog lite tid att bli utskriven) och lite krånglig då vi inte fick med oss bilstolen till Södertälje och inget taxibolag har bilstolar för nyfödda. Vi fick tillslut låna en av sjukhuset som min snälla bror körde tillbaka dagen efter.
Vid 15-tiden kom vi äntligen hem. Och det var ljuvligt.
Efter förlossningen flyttades vi till ett sk familjerum, med två sängar intill varann och eget badrum. Vad jag förstår har inte många sjukhus möjligheten att erbjuda detta, så vi var glada att Södertälje kunde det. Vi sov lite på fm och sen började vi beta av samtal och sms till släkt och vänner för att meddela Helges ankomst. Jag var rusig, trött och glad. Allt kände jättebra.
Förlossningen kändes lyxigt snabb och bra, jag var stolt över att ha klarat det, trots att bedövningen aldrig sättes in. Även om allt gick väldigt fort minns jag smärtan mycket tydligare denna gång. Som om jag hade 'mer ont'. Vilket förmodligen inte är fallet. Men jag hade andra smärtor, en annan typ av värk, än med Elsie. Och sen var det ju alldeles nyss! Klart man minns det starkare då. Denna förlossning var både lättare och jobbigare än förra. Ingen förlossning är väl 'lätt', men att det var snabb är skönt på så sätt att jag inte 'led' så länge. Sen var värkarna kraftigare, och att krysta ut sitt barn i värkar var något helt makalöst, galet, kraftfullt och läskigt. (Sist fick jag sugklocka eftersom värkarna inte kom igång ordentligt efter EDA:n) En annan detalj som kom och störde lite var att jag var sjukt täppt i näsan hela förlossningen. Försök att profylaxandas med täppt näsa! Inte lätt. Jag sprayade och försökt göra det bättre men iom att jag låg mycket på sidan var det svårt att få slemhinnorna fria. Dessutom hade jag torr hals av allt munandning (pga nästäppan) så jag fick be om en halstablett så fort Helge var ute. Som jag snabbt spottade ut då jag inte vill att den första lukten han kände i livet var Vicks Lakrits. Men allt det där var petitesser. Men ganska komiska petitesser. Summa summarum var denna förlossning mer smärtsam (resan till BB var galet smärtsam) men lättare pga sin längd. När han väl kom ut och jag kollade på klockan trodde jag nästan att den stannat. Det kändes som jag hade varit där i 10 timmar, men det hade gått 3 timmar...
Vi sov en sväng till på eftermiddagen och åt sen (äcklig men god ändå på nåt konstigt sätt) sjukhus middag. Vi ältade förlossningen, bestämde oss för hans namn (som vi hade haft på lut sen några månader tillbaka tillsammans med ett par andra namn) och tittat kärleksfull på var litte skrutt mest hela kvällen. Och jag och Helge började amma. Eller Helge började amma redan när han kom ut. Elsie sov i 24 timmar, Helge valde att äta sitt första dygn. Första natten sov vi ganska bra, förutom att jag hade en vidrig hosta som väckte Helge och gjorde det svårt att amma eftersom bröstet åkte ur av mina hostattaker. Och eftersom han har ett bra suggrepp gjorde detta jääävligt ont. Jag fick hostmedicin för att lindra, det funkade det så där. Detta höll i sig hela sjukhusvistelsen, men gick över när vi kom hem. Det gjorde även nästäppan (jag skulle säga att allt blev bättre när vi kom hem).
Vi stannade två nätter men längtade hem redan på torsdagen. Efter Elsie, efter katterna, efter vårt hem, vår säng. Men iom alla tester och sånt på nyfödda ska göras inom 48h valde vi att stanna så de fick göra allt det på plats. Det är tydligen krångligt att få göra det nån annanstans.
Hemresan på fredag blev en hel del väntan (det tog lite tid att bli utskriven) och lite krånglig då vi inte fick med oss bilstolen till Södertälje och inget taxibolag har bilstolar för nyfödda. Vi fick tillslut låna en av sjukhuset som min snälla bror körde tillbaka dagen efter.
Vid 15-tiden kom vi äntligen hem. Och det var ljuvligt.
5 kommentarer:
gud vad härligt det låter.
och jag är så glad för din skull att du slipper det känslokaos du kände förra gången.
grattis till det!
åh mysigt ni verkar ha haft det :) kram!
Känner igen det du skriver mycket väl gällande värkarna. Med tvåan var de hemska på ett helt annat sätt. Och sen gick andra förlossningen sjukt snabbt. Men aj så ont det gjorde.
Så härligt att ni fått en bra start tillsammans! Vad säger Elsie om lillebror?
tack joanna, det känns sagolikt att slippa den ångest jag levde med då...
ja, smbc, sjukt mysigt :)
frugan f: ja, men visst tar man den snabba hellre? eller? :)
har skrivit ett inlägg med svar på din fråga om Elsie!
Jo om jag fick välja så skulle jag valt ett mellanting, båda mina förlossningar gick ganska fort, den första var vi ca sex timmar på förlossningen och den andra blev jag ju igångsatt men från värkstart till leverans tog det två och en halv timme. Och under de fyrtio minuter som narkosläkaren försökte lägga edan så öppnade jag mig från 3 till fullt öppen. Det var ren tortyr! Men ut kom de små liven och de är ju de bästa jag har!
Skicka en kommentar