Klag och gråt mm

Vissa dagar är långt i från sockersöta. Som idag. Jag försökte vara posetiv, tänka ut en plan för dagen. Mitt första misstag; Ha aldrig bara EN plan. Ha sjuttioelvatusen. Vi skulle mata fåglar vid vattnet jag och E och H skulle kunna somna i vagnen. Då kom regnet. Vi fick vända hem. H somnade aldrig, E vart understimulerad. Det slutade just med att jag försökte lägga H för att ge E lunch, hon flippade och bara skrek, väckte H, skrek ännu mer tills hon tillslut erkände att hon ville "souva". Väl i sängen (tom i magen) rusade jag mellan H och henne, båda grät (även jag för att jag blivit så arg på E och hade sjukt dåligt samvete). Hon ropade efter pappa och H somnade bara genom att jag strök honom på huvudet.
Nu är det tyst. Och mascharan torkar på mina kinder.

Jag tar mig tid att skriva ner detta för jag tror att man lätt kan glömma hur för jävligt det kan vara. Eller för att jag vill visa er alla att vi har jävliga dagar. Jag vill lägga mig ner och böla tills Johan kommer hem. Men jag ska äta nåt (som inte finns), kolla på nån sitcom och glömma bort hur jobbig sista timmarna varit och försöka vara en glad mamma när de vaknar. Hoppas de sover 2 (E) resp 3 (eller mer) (H) timmar båda två.

Dessutom; Min rygg är helt knäckt. Jag måste få massage. Varför fattar mannen inte hinten?