tisdag 4 november 2008

Om en viktig dag som inte har mycket med min outfit för dagen att göra


Som jag har längtat efter den här dagen. Ja, egentligen ända sen Bush satte sin ända i Vitahuset för 8 år sen. Jag, som de flesta svenskar, vill inget hellre än att se Obama i presidentstolen nästa år (han är ingen mirakelkräm han heller men det klart bästa alternativet). McCain är vissligen inte lika vidrig som Bush, men han är ändå för nära för att kunna förändra ett land som många gånger är på väg mot galenskap. Imorse var det ett repotage om en församling någonstans i en småstad i USA. Deras pastor stod och sa att Obama vill hugga spetsiga föremål i huvudet på nyförlösta småbarn som inte var önskade.
?
?????
????????

Det är sant, det var det han sa. Jag misstänker att han missförstått Obamas inställning till abort, men hur kan man vrida om någons ord så mycket och sen ställa sig inför sin starkt troende församling och påstå att detta är sanningen?
"Om vi förlorar vår tro är vi dömda" sa en kvinna senare i repotaget. Det låter inte som ett fritt val, som en tro vald av den kärlek som predikas tycker jag. Det låter som ett hot och inget annat. Varför låter folk sig luras av dessa maktgalna och sektliknande pastorer??? Är vi människor så svaga och olycklig att vi måste ha ett hot hängade över oss om domedagen för att vardagen ska kännas värdefull? Det värsta är att religon är en sån avgörande del i ett politiskt val. För mig har de inget med varann att göra. Runt om hela jorden finns hundratals olika religoner, olika gudar och högtider. Vi kan inte mötas där, men vi kan mötas politiskt. För politik ska handla om att sköta om våra samhällen så gott vi kan, så att alla mår bra och har mat, tak över huvudet och är en del av det samhället. Det ska inte handla om God bless America, om man anväder ordet 'Allah' eller 'Gud', om man ber mot Mecka eller försöker nå nirvana, om man tror på naturkrafter hellre än ord skriva av människor. Det ska handla om Här och Nu, om sträven efter rättvisa och jämlikhet för alla. Att blanda in biblen eller andra religösa skrifter känns så ålderdomligt och omodernt. Om vi som människor ska kunna enas, kan vi inte utgå från religon. Vi är för olika. Vi tror för olika. Om vi ska sköta saker på det sättet har vi två val, antingen fortsätta kämpa i motvind, eller med tvång ena alla under en religon. Det sistnämna vill jag inte ens tänka på, det första är det vi gör idag. Det måste finnas ett bättre sätt. Vi vill ju alla samma sak egentligen. Eller?

2 kommentarer:

Sköna Helena sa...

Jaa, jag såg också den där pastorn i morse och började först skrika åt honom och sedan började jag gråta i ren frustration.
Såg också alla dokumentärer i söndags och ja... Det är sorgligt att ett av världens mäktigaste länder också är ett av världens mest obildade - och har minst självdistans. Barack Obama är ju tyvärr inte så mkt bättre där, när han säger saker som att hans historia, "the black poor man" som tagit sig ända till vita huset, aldrig hade kunnat hända i ngt annat land. Det är fel. Det hade kunnat hända i nästan alla västländer - det är just USA som håller så hårt i alla fördomar. Det är DÄR det är svårt.
Men sämre än det är nu kan det ju knappast bli - så jag får väl också med försiktighet se fram emot "the big change" och hoppas att stormakten snart inte är lika mäktig...

Anonym sa...

Han vann! Så skönt, även om han säkert inte är en ängel alla gånger :).