Mera dans

Fått sova hyfsat inatt (om man jämför med natten innan) och kände mig därför nästintill utvilad när jag besökte arbetsförmedlningen i förmiddags. Hon gav mig komplimanger för mina sommriga kläder och trodde jag hade längre kvar än två månader. Hon förstod nog hur attraktiv jag är på arbetsmarknaden just nu. Efter det gick jag ett ärende till Götgatan i solen, sakta men säkert. Passade på att kolla om en fd kollega ville äta lunch med mig och det ville hon! Så en supertrevlig spontanlunch senare köpte jag en glass och åkte hem. Nu ska jag vila inför middag hos Partymannens syster ikväll. Det är ju valborgsmässoafton i afton. Trevligt.

Och för att det var så fint väder får ni ännu en liten dans.

På armen idag

Härliga armband.
Det längst till höger är 2a hand, nästa minns jag inte och de orange och rosa längst ut till vänster är från Primark i London.

Clara ger begär

Det är inte ofta jag utropar VILL HA, men det händer. Och det händer i detta nu. Clara har fått en klänning från Rules by Mary (bara det en anledning till att bli en stor känd bloggare) som är helt ljuvlig. Jag önskar att jag 1) fick plats i den 2) kunde med gott samvete ta mig råd att köpa den (kostar 699kr på nelly.com). Nu blir det inte så och jag får sitta och glo på Clara i den. Jaja. Vad är väl en bal på slottet.

Sommarlängtan

Denna vackra inspirerande bild har jag lånat från painfullyhip

Jag längtar ut på landet, efter shorts och morgondopp och sommarhattar.
Efter smultron på grässtrå och sommarklänningar och våfflor i solen.
Efter bara fötter och solkräm och lukten av morgondagg.
Efter energi att springa över en äng, en strand eller en grusplan.

Eller bara energi att orka gå en promenad nere vid Årstaviken :)

Töcken

Varit en tung dag idag. Mådde bra på fm, men efm var som ett töcken. Kajsa var här med sin vän och tittade på lägenheten. De är så söta och trevligt. Känns bra att ha den som hyresgäster. Hoppas det löser sig. När det gick la jag mig på soffan och läste, hade superont på magen trots att jag bara varit hemma hela eftermiddagen. Efter ett tag somnade jag med tidningen i handen och vaknade med samma huvudvärk som jag lagt mig med. Partymannen och jag skulle gå och handla prylar till städningen av lägenheten, men det fick vi skjuta på. Han kom hem med falukorv och potatis istället och efter att jag förstört potatismoset och han bränt falukorven tröstade vi oss med Texas Pecan glass. Nu funderar jag på att lägga mig i ett bad med en ansiktsmask av hounug. Sen rakt ner i sängen och hoppas på en god sömn så jag orkar med mötet på arbetsförmedlningen imorgon...

En liten dans för er

Vi har just varit och skrivit på det sista papprena, fått nycklar och nu är det klart!! Tjohoo!

Natten var tuff, jag vaknade kl 04 och låg och vände och vred mig till nångång runt 06. Gick sen upp klockan 08 för vara hos Mäklaren klockan 10. Nu ligger jag på soffan och kollar på kakfest på 'Efter 10'. Blir inspirerad och vill baka. Ser fram emot att bjuda hem massa familj och vänner på hembakta kakor och nybryggt kaffe i vår nya lägenhet i slutet av sommaren! Och lite senare på kvällen vill jag sitta med ett stort glas rött på balkongen...

Jeans: Topshop
T-shirt & kofta & solglasögon: HM
Sjal: Gina Tricot
Väska & kavaj: Monki
Skor: Din Sko
I påsen: cheddarost och jordgubbar!

Fina linnen

Jag har sagt det förut, jag säger det igen; Gina Tricot har bra saker för gravida kroppar!
Köpte tre likadana linnen som det blåvitrandiga som jag redan hade (i XL).
Billiga är de oxå; 99 kronor styck kostar de.

Tre hjärtan och en trasig marmorskiva från 50talet

Idag har jag yogat och sen var partymannen & jag och fick källare och tvättstuga visat för oss av säljaren i nya lägenheten. Det var läbbigt. Lägenheten var mindre än jag mindes den, och städfirman hade gjort sönder en av fönsterbrädena (original från 50 talet, i köket). Irriterande. Det får dock säljaren ta med städfirman, han skulle ringa dem imorgon och sen ringa mig. Röret i köket läcker... men, men vi visste vad vi gav oss in på; ett renoveringsprojekt. Så det är väl bara att bita ihop och sätta igång. I helgen blir det tvätt, tvätt, tvätt av allt! Försöka få bort nikotinet i tapeterna och röklukten i lägenheten. Det luktade faktiskt mindre bara av att han fått bort sina möbler.

Idag har jag nytt linne från Gina Tricot, sjal från Bikbok och halsbandet som min fd kollega gjort. Resten är gamal skåpmat.

Tisdagstema: Stort och litet

Jag gör min debut på tisdagstema som jag följt ett tag men aldrig hunnit med att göra. Detta är mitt bidrag till denna veckas uppdrag; Stort och litet. Parvel är liten men det största som hänt mig och partymannen.

9 weeks to go (förhoppningsvis)

Idag går jag in i vecka 32. Det betyder att jag har 31 fullgånga veckor bakom mig och förhoppningsvis kring 9 veckor kvar innan bebisen kommer. Efter profylaxkursen och boken 'Att föda' börjar jag känna att jag har liiite koll på vad det är som kommer hände de där dygnen då Parvel ska komma till världen.

Men det är ändå därframme som ett stort mysterium. Jag hoppas kunna slappna av och inte stressa upp mig. Jag hoppas slippa komplikationer och läskigheter. Jag hoppas jag och partymannen kommer palla pressen och kommunicera på ett vettigt sätt. Jag hoppas jag får en bra upplevelse.

På profylaxkursen uppmuntras man att skriva sin drömförlossning. I den ska man tala i nutid ('jag slappnar av och partymannen masserar mig' osv) och inte använda ordet 'inte', för hjärnan förstår inte det ordet. (Kanske något att ta med sig i resten av livet?) Vi har skrivit varsin, som var ganska lika, och ska skriva ihop dem till en; den ultimata drömförlossingen.

Annars övar vi andning med värksimulator (han nyps-jag andas igenom smärtan) och avslappning. Det funkar bra. Jag som är en väldigt spänd och stressad person i kroppen tycker att jag är riktigt duktig. Ju mer man övar innan, desto bättre blir man på att slappna av när den riktiga smärtan sätter in. För då j*vlar. Då gäller det av inte få panik.

Jag har fortfarande svårt att gå. Jag kan speeda på rätt bra i några minter och sen säger den Pang! och så måste jag snigla mig fram. Detta är delvis foglossningen men oxå det här mag-trycket som jag haft sen 1 1/2 månad tillbaka. Men det är ingenting jag lider så jättemycket av just nu, eftersom jag har lyxen att kunna ta den lugnt.

Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com

Inredningstider

Både Clara och jag har köpt ny bostad. Hon och hennes make har dock redan flyttat in och börjat renovera medan jag och partymannen får tillgång till lägenheten först imorgon. Dessutom kommer vi bo dubbelt ett tag eftersom man aldrig vet när Parvel vill titta ut och vi har en hel del renovering att göra.

Hela alltet med bostadsköpet hamnade i skuggan av sorgen att förlora Calle så vi har knappt hunnit fatta vad vi gjort, än mindre glädjas åt det. Men ikväll ska vi dit och få tvättstugan & källarförrådet visat för oss (Varför visar man inte på sånt på en visning?). Och imorgon får vi nycklarna! Hela helgen kommer vi förmodligen spendera i lägenheten, min bror har lovat att hjälpa oss en dag, men annars är det jag och partymannens vänsterarm som ska försöka tvätta väggar, tak, lister och golv. Lär gå så där. Men vi kan inte bara sitta hemma när vi vet hur mycket som ska göras på den. Trots att jag egentligen inte orkar mer än att diska två koppar och han inte kan använda högerhanden. Och eftersom det är långhelg är det inte många i stan som kan komma och hjälpa till. Vi har inte frågat så många heller denna gång. Det kommer fler helger då vi kommer behöva hjälp...

Clara tipsade om några inredningsbloggar. Alla utom den första tyckte jag om. Kolla in vettja!

Garderobsgubbe

Både Sigge och Orvar älskar att sova inne i vår garderob. När vi insåg att det var svårt att hindra dem att lägga sig på våra kläder så ändrade vi oss efter dem istället. Saker vi sällan använder fick ligga underst och en filt över det för killarna att ligga på. De älskar det. Det är väl lagom mörk och mysigt där inne. Och så dinglar det lite tygbitar från mina kläder ner. Vem skulle inte vilja ligga och glo upp på mina kläder?

Vad var det i paketet?

Jo, den här finingen;
(för den som missat det så samlar jag på muminmuggar och muminskålar)

Partymannen hade skrivit ett urgulligt brev till
(jag visar bara en liten del av det-resten behåller jag för mig själv)
som jag tyckte var roligt.
Hans högerhand är ju gipsad så han har lite svårt att skriva...

Sigge tyckte att pappret var roligare än presenten.
Det kan jag förstå. Vad ska en katt med en muminmugg till?

Ett fån

När jag kom hem ikväll (från en förhandsvisning på 'The Reader') såg jag att partymannen lagt ett paket på sängen! Yiiihoo! Jag älskar överaskningar (och presenter)! Precis innan hade jag frågat om han kunde fota mig men när jag ville öppna paketet först och fota sen sa han att jag minsann fick hålla mig. Så detta är altså min förklaring till denna glad-fåniga min. Jag tänkte bara på mitt paket! Vad det var i paketet? Det får ni veta imorgon :)

På mig:
Skarf och kjol: 2a hand
Tajts och linne: HM
Väska: Monki
Kofta: Lindex
Skor: Din Sko

ps. Ursäkta den dåliga inomhusbilden.
Jag lovade mig själv inga fler inomhusbilder,
men ibland är det det, eller ingen bild...

Komplett

Igår pratade jag och partymannen om betydelsen av familj, vänner och partner. Under mitt liv har jag följt vad jag tror är ett ganska vanligt mönster:

Som barn är mamma, pappa och ev syskon (eller annan familjekonstellation) det viktigaste som finns. När man börjar få kompisar får de en plats i ens liv, men under barndomen kommer de på andra plats, efter familjen.

Ju äldre man blir desto viktigare blir kompisar och snart, kring tonåren, byter familj och vänner plats. Plötsligt är det viktigaste som finns att vara med kompisar. Under många år är kompisar det viktigaste som finns, det är ens familj, trygghet och en stor källa till kärlek. Sen en dag så träffar man någon som man vill dela sitt liv med. Är man ung så kan kärleken och vännerna under en period dela första platsen, och familjen får sitta på fastukvisten ett tag.

Men förr eller senare så ändras allt. Så byter allting plats igen. Kompisar halkar ner och kärleken hamnar på första plats. Nånstans här kommer familjen tillbaka. Innan man förstått det själv så går plötsligt ordningen; kärlek, familj och sist vänner.

Kärleken därför att det är din nya familj, din framtida följeslagare genom livet. Familj för att de alltid varit där (förhoppninsgvis) och är ens förflutna. Vänner är fortfarande viktiga, men man har upptäckt genom livet alla svängningar att folk förändras, man förändras själv, man förvånas, blir sårad, upptäcker nya sidor hos människor och märker att när man inte följer samma livsmönster så kan det ibland vara svårt att hålla vänskapen vid liv. Vissa vänner har man hela livet och är som en bror eller syster för en. Men många kommer och går. Och kanske inte alltid dem man tror ska försvinna, är det som gör det först. En del kommer tillbaka, en del försvinner för alltid.

Därmed inte sagt att vänner inte är viktiga, tvärtom. De är livsviktiga. Utan vänner känner jag mig ensam och oälskad, övergiven och tom. De är en del av min livslust och kraft. Det ser jag nu på min moster, i sin djupa sorg över förlusten av sin livspartner, så glimmar alla hennes vänner. De kan inte hela henne, de kan inte ersätta Calle, de kan inte ens får sorgen att minska i kraft. Men de finns där, älskar henne, stöttar henne och får henne att känna sig lite mindre ensam. Så jag vet hur viktiga vänner är.

Jag vet hur viktigt det är med kompisar under tonåren, eftersom jag under en period var helt utan. Min familj var ju såklart där för mig, men det betydde inget eftersom jag inte hade någon att äta lunch med eller vara med på rasten i skolan.

Jag vet hur viktigt det är med vänner när man börjar bli vuxen och allt blir så förbannat seriöst. Man ska utbilda sig, skaffa en bostad, deklarera, hitta en partner, göra karriär. Och mitt i allt det vill man helst att allt ska sluta snurra. Då är ens vänner där. De vet vad man känner, de känner likadant, samtidigt. De vet vad man drömmer om, vad man fruktar, vad om längtar efter, vad man har ångest över. De känner likadant. Man är under perioder varandras själsfrände, man vet vad den andra tänker, känner och menar. Den är en sammanhållning som är byggd på kärlek och tillhörighet.

Och jag vet hur viktigt det är med vänner när man har lyckan att få kärlek i sitt liv. Och jag vet hur ont det gör att förlora vänner pga av det.

Jag vet hur viktigt det är med vänner. Så det här med 1a-2a-3dje plats. Det spelar egentligen inget roll. Jag behöver alla tre för att känna mig komplett. Men om jag ska vara lite objektiv en stund, och se livet utifrån, så tror jag att de flesta måste erkänna att de (under pistolhot förstås) skulle göra samma 'rankning' som jag, beroende på vart i livet de befinner sig.

Eller vad tror du?

Miner

Så här såg jag ut när vi var på del 2 på profylaxkursen idag. Det var en väldigt spännande och givande kurs som jag kan rekomendera för den som vill ha mer kött på benen om hur man kan hantera smärta, förbättra kommunikationen mellan partner och föderska samt hur en förlossning (i det flesta fall) går tilll. Solen sken idag igen och jag klädde mig efter solens strålar. Blommiga mammatajts från HM, randig klänning från Gina Tricot, kofta och sjal oxå från HM, armband från The Mine och skor från Din sko.

Jag var inte ett dugg sur idag, vet inte varför jag ser så sur ut på den här bilden. Men jag ville visa min fina kavaj/jacka och snygga väska. Båda från Monki faktiskt.

Skratt-efterlysning

Det efterlystes ett kort på mig i ett asgarv. Och trots att gårdagen var tung så fick solens stålar mig att må gott idag. Partymannen och jag picknickade i en park i närheten och sen dåsade jag bort på hans gips i solen. Ljuvligt. Så här glad var jag när jag vaknade till.

Nu ska vi åka hem till min vän och vara barnvakt åt hennes dotter medan de går ut och äter. För ja, på något konstigt sätt så går allt bara vidare. Och man kan skratta.

Det är jag tacksam för.

Om gårdagen

Tack för era fina kommentarerom begravningen, sorgen och nervositeten.

Det blev en väldigt fin dag. Utanför kyrkan var massor av människor, många jag kände och många 'glada' återseenden. Det kramades och hälsades till höger och vänster men jag försökte hålla mig intill de närmaste tills vi gick in. Akten var fin. Jag grät från första tonen orgeln tog. Det Prästen sa om Calles stämde så väl in och när hon nämnde vårt gemensamma landställe gjorde det otroligt ont och extra många tårar föll. Men värst var när hon sa att han var en älskad och saknad pappa. Min kusin/guddotter gömde ansiktet i händerna och grät och jag ville stoppa alltihopa, ta henne i handen, springa ut ur kyrkan och in i en tidsmaskin tillbaka till när hennes pappa levde och lämna henne i hans famn.

Efter akten var det urnsättning ute på kyrkogården. Solen sken, himlen var vackert blå och marken täckt av gula små blommor. Kring ett litet hål i marken ställdes alla blomarrangemang och min djupt sörjande kusin använde krafter jag inte vet vart han fick dem från, och sänkte ner urnan. Det var som att stå i en glaskupa. Jag hörde inte bilarna, vinden eller världen. Jag hörde bara sorgen. Blomberget kring hålet växte och där underst nånstans låg tre gul-oranga blommor. En från mig, en från partymannen och en från parvel.

Det var så varmt igår. Den första riktigt varma dagen. Vi gick alla tillsammans till min moster lägenhet där vi sen åt paj, drack vin/påskmust och pratade. Snart kändes det som det gör hos min moster, trevligt, varmt, roligt. Det skrattades, pratades om bebisen, kändes på magen, kramades och drack. Stämningen var varm. Partymannen sa att det var som om Calle var där. Det var lixom den känslan i rummet. Vid ett tillfälle satt jag på en stol då en man kom och ställdes sig strax bakom mig och jag vände upp huvudet för att se vem det var. Det var Calle. Eller det var det ju inte. Men i mitt huvud så var han så självklar i rummet. En hundradel sekund senare insåg jag det absurda och såg att det var Calles barndomvän. Då stack det till. Hård och vasst genom hjärtat. Men sen tog kärleken i rummet över, med alla fina människor som fyllde det.

Många timmar senare satt vi en liten skara människor kvar runt matbordet och pratade. Jag och parvel hade orkat mycket längre än jag nånsin trott och det gladde mig. Men nu var jag helt slut. Jag tog partymannen i hans gipsade arm och vi tog en taxi hem. Jag hade svårt att somna, men sov sedan en hel natt, drömlöst och tungt.

Och nu ska livet bara gå vidare. Det är märkligt.

Farvälet

Idag är det Calles begravning.

Jag är nervös. Jag vet inte riktigt varför, men partymannen sa att det kanske helt enkelt är för att man vet att det kommer bli jobbigt. Det är nog sant. Men jag är oxå nervös inför att träffa alla människor som ska dit. Alla man inte känner, alla man känner som man inte sett på länge och så Calles familj.

Hur mår de idag? Finns det något man kan säga? Vad borde man säga? Vad bör man inte säga? Jag har ju träffat dem massor av gånger sen han dog, men idag känns det allt så tillspetsat. Farvälet.

Jag blir återigen nervös över att inte duga som stöd, vän, familjmedlem. Och så är jag nervös över min egen sorg. Den jag kommer känna i kyrkan, när jag tänker på Calle. Och den som kommer välla över mig när jag tittar på min moster och hennes två barn.

Jag minns den ångest jag grät med när Mamma berättade vad som hänt. Jag har knappt låtit mig tänka den morgonen, förträngt det. Den gör så ont. Så in i helvete jävla ont.

Idag kommer det göra ont igen. Det är nog så enkelt, att det är det jag är nervös över.
Smärtan.

Idag går det inte att värja sig för den.

Och i motljuset i fönstret

...på en ful plastglage, hänger ett litet fynd från Röda Korset och vädrar ur.
Hallonröd liten jack/blus. Funkar öppen nu, stängt till hösten.
Och den är inte genomskinlig, det är vårsolen som öser på.

Choc & Chic

Dessa två kompisar har jag legat med i soffan ett tag nu. Emellanåt har jag tagit mig ner till tvättstugan och laddat in och laddat ur. Snart dax igen. Det låter inte jobbigt, men krafterna är små just nu.

Jag har hört det förut men nu behöver jag veta

Det här var min onsdag,
en relativt aktiv dag i mitt liv (just nu):

8:00
Fixar håret.
Ser lite ut som en monchichi direkt efter duschen.

9:00
Tid hos Barnmorskan.
Alla värden är fina, viktuppgången bra och magen växter som den ska. Hurra!
Vi fick även känna på huvudet, som ligger neråt, och höra hjärtat.

10:00
Hem och äter 2a frukost, a-fil med gojibär, nötter och musli.
Världens godaste.

11:00
På väg att träffa min syssling Kicki på lunch ser jag två fina hunder
som passar på att leka med varann innan det blir grön gubbe.

12:00
Underbara Kicki beställer en drink med Spirulina och intygar mig att den inte smakar Spriulina.
Det smakar nämligen äcklig fiskmat, enligt mig.
Jag använder det istället som ingrediens i min egen ansiktsmask.

13:00
Jag tar en sväng förbi Åhlens och tittar på BH.
Finns inte i min storlek. Däremot finns det massor av roliga vår/sommar prylar.
Det kliar i fingrarna men jag köper en diskmedelspump istället.

14:00
Äntligen hemma.
Ligger och vilar i soffan med den här boken.
Den är informativ och bra.

15:00
Min kusin/guddotter kommer över på en fika.
Jag värmer bullar i ungen och känner mig huslig.
Vi pratar om skolan, alcohol, förlusten av hennes pappa, kompisar och familje relationer.

16:00
Katterna tycker om besök och kusinen tycker om katter.
En lyckad kombination.

17:00
Jag fyller diskmedel i min nya pumpflaska.
Jag tror inte att 17 åriga kusinen är så imponerad.

18:00
Efter att kusinen gått hem vattnar jag blommor,
kattgräset och basilikan med min fina blommiga kanna.

19:00
Tittar på Vänner.
Jag har sett alla avsnitt flera gånger
men det är så lagom hjärndött och skönt ibland.

20:00
Bloggar lite om hudvård i soffan.

21:00
Partymannen kommer hem efter öl med en kompis.
Han har fått nytt bandage på sjukhuset idag,
men gipset ska vara kvar minst två veckor till...

22:00
Vi anslutar kvällen på samma sätt som vi gjort den sista veckan.
Jag ligger och läser i sängen, partymannen ligger och tittar på Macgyver.

Han säger så kloka saker ibland den där Macgyver.

Naturlig hudvård

Jag fick en fråga om min hudvård och det pratar jag mer än gärna om! Jag är nämligen SÅLD på ett märke som heter Dermanord och på kunningheten hos personlen på Moonsun i Gamla Stan. Första gången jag var där tog jag en 90 minuters ansiktsbehandling. Efter det gick jag hem och slängde alla mina gamla hudprodukter. Jag har alltid haft massor av svarta pormaskar på näsan och hakan och efter 2 månader med Dermanord kunde jag se hur de minskat drastiskt. Nu har jag sen ett och halvt år en balanserad och frisk hy! Det låter som en reklamtext, men jag är ett levande bevis på att naturlig hudvård fungerar! Detta är min dagliga kvällsrutin:

Jag börjar med att ta bort ev ögonsmink med eye makeup remover på en bomullsrondell.

Efter det tar jag en klick med Cleansing och masserar in ansiktet med.
Den löser upp ev smink, fett, smuts och allt annat skit.

Sen sprutar jag på ett par duschar med Freshner.

Och så tar jag på den här nattkrämen som är lätt och fuktande.

Om det är dag tar jag först några droppar olja som jag låter sjunka in medan jag torkar håret eller nåt annat käckt. Sen jag en liten klick av Face Refining lotion och masserar in. Varför två? Det beror lite på väder, humör och skick på huden. Ibland känns det frisk och mjuk och då skippar jag oljan. Men vintertid/bakismorgon gör den underverk!

När jag känner för det, eller ca en gång i veckan, skrubbar jag huden lätt med den här peelingen. Det är väldigt lätt, men sen jag började med Dermanord har jag heller inte behövt använda den så mycket eftersom min hud mår så bra.

Kroppen smörjer jag in med den här bodylotionen.

Och på torra ställen (och i badet) tar jag lite av jojobaoljan
(som har massor av användningsområden, tar det i ett annat inlägg).

Håret sprayar jag med Dermanords hårspray.
Ja. Jag är såld på Dermanord.

Inte Dermanord, men väldans bra:
Gravid-magen smörjer jag in kvällstid med mandelolja från apoteket.

Snipp snapp snut.

På mig

Kavaj: Monki
Linne: Gina Tricot
Väska: HM
Jeans: Topshop
Skor: Din Sko
Sjal: Gina Tricot
(Och en svart kofta under för att inte frysa ihjäl.
Vilket jag gjorde iallafall.
Liiite för kallt för den här fina kavajen idag...)