Idag är det Calles begravning.
Jag är nervös. Jag vet inte riktigt varför, men partymannen sa att det kanske helt enkelt är för att man vet att det kommer bli jobbigt. Det är nog sant. Men jag är oxå nervös inför att träffa alla människor som ska dit. Alla man inte känner, alla man känner som man inte sett på länge och så Calles familj.
Hur mår de idag? Finns det något man kan säga? Vad borde man säga? Vad bör man inte säga? Jag har ju träffat dem massor av gånger sen han dog, men idag känns det allt så tillspetsat. Farvälet.
Jag blir återigen nervös över att inte duga som stöd, vän, familjmedlem. Och så är jag nervös över min egen sorg. Den jag kommer känna i kyrkan, när jag tänker på Calle. Och den som kommer välla över mig när jag tittar på min moster och hennes två barn.
Jag minns den ångest jag grät med när Mamma berättade vad som hänt. Jag har knappt låtit mig tänka den morgonen, förträngt det. Den gör så ont. Så in i helvete jävla ont.
Idag kommer det göra ont igen. Det är nog så enkelt, att det är det jag är nervös över.
Smärtan.
Idag går det inte att värja sig för den.
Jag är nervös. Jag vet inte riktigt varför, men partymannen sa att det kanske helt enkelt är för att man vet att det kommer bli jobbigt. Det är nog sant. Men jag är oxå nervös inför att träffa alla människor som ska dit. Alla man inte känner, alla man känner som man inte sett på länge och så Calles familj.
Hur mår de idag? Finns det något man kan säga? Vad borde man säga? Vad bör man inte säga? Jag har ju träffat dem massor av gånger sen han dog, men idag känns det allt så tillspetsat. Farvälet.
Jag blir återigen nervös över att inte duga som stöd, vän, familjmedlem. Och så är jag nervös över min egen sorg. Den jag kommer känna i kyrkan, när jag tänker på Calle. Och den som kommer välla över mig när jag tittar på min moster och hennes två barn.
Jag minns den ångest jag grät med när Mamma berättade vad som hänt. Jag har knappt låtit mig tänka den morgonen, förträngt det. Den gör så ont. Så in i helvete jävla ont.
Idag kommer det göra ont igen. Det är nog så enkelt, att det är det jag är nervös över.
Smärtan.
Idag går det inte att värja sig för den.
4 kommentarer:
Begravningar är aldrig enkla, men de kan vara väldigt vackra och på nåt sätt befriande. Hoppas ni får en fin minnesvärd begravning. Och du kommer att duga. På alla sätt. Kram
Jag önskar att jag kunde skriva att det inte kommer att bli så jobbigt som du befarar, men det vore lögn för begravningar är alltid jobbiga. Speciellt för de som lämnar oss för tidigt. Oroa dig inte för att inte duga, för du kan omöjligt "misslyckas". Låt dig känna allt du känner. Varma kramar
jag hoppas det gick bra för dig.
för er alla.
nu får du vila ut och sen fortsätter sorgen.
men på något vis blir den lite annorlunda efter begravningen.
inte mindre eller så, bara annorlunda.
eller ja, för mig blev det så.
det är olika för alla.
tusen kramar.
hoppas det gick bra, begravningar är ju så sorgliga när någon alldeles för ung går bort.
Skicka en kommentar