Efter en ganska bra natt har jag nu klätt mig och ska nu åka till BM på koll. Efter det ska jag äta lunch med min fina Kicki och sen hoppas jag att min kusin (som förlorat sin pappa) ska komma hem till mig och fika. Vill prata med henne innan begravningen på fredag. Vill veta hur hon känner och tala om för henne att jag finns där för henne trots att jag själv kommer gråta sönder mitt hjärta. Det är svårt att trösta någon när man själv gråter, det vet jag att hon själv tycker, att man måste vara stark för att trösta den andra. Men på fredag finns det ingen stark och svag. Bara vi, tillsammans, i sorg. Alla bär sin sorg och alla har rätt till sin egen sorg. Speciellt hon.
onsdag 22 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Kanske låter helt sinnessjukt, men att andra sörjer när man själv gör det är till stor, stor tröst. Så var det ialla fall för mig när min pappa gick bort i cancer.
Han hade stort umgänge och det var mycket sorg på begravningen. Det var skönt att så många faktiskt var riktigt, riktigt ledsna över att han gick bort. Låter kanske konstigt men så var det för mig och kanske kommer att vara så även för din kusin.
Man tar sig lättare ur sin sorg om man delar den med andra.
/Annika
Försöker också nu vara ett stöd för en nära nära vän. Man hoppas bara att man ska vara tillräcklig...
Skicka en kommentar