Jag gillar facebook. Jag gillar att ha koll på gamla skolkompisar, ser hur gamla kompisars barn ser ut och om det är gifta, vad de jobbar med och vart de bor. Jag gillar att kunna mailas och chatta och kommentera status via vänner och bekantas profiler.
Men det här med födelsedagen är en intressant grej. Folk jag inte känner längre kan gratta om jag råkar se att de fyller år på startsidan. Jag kollar inte varje dag om nån jag känner fyller år. Folk jag känner och umgås med, om än sporadiskt, grattar jag ibland via fejjan. Men är det nån jag bryr mig om och som jag vet bryr sig om mig så försöker jag att undvika att
bara gratta genom fejjan. Jag har tom undvikt att gratta genom fejjan för att göra det speciellt när jag väl ringt. Jag menar inte att alla måste kasta sig på telefonen nu och gratta mig på födelsedagen. Jag har nog glömt att smsa nån kompis nån gång och tagit den lätta vägen och skrivit grattis på fejjan (förlåt). Jag vet att jag inte är vän med alla 236 kompisar jag har på fejjan. Det är gamla ex, kompisars pojkvänner, kompisars ex, gamla ragg, skolkompisar från en tid jag förtränger så gott det går och tom en del människor som jag i ärlighetens namn inte vet vilka de är. Jag visste väl det när jag accepterade deras vänförfrågan, för så desperat är jag inte att jag tar in vem som helst, men de var helt enkelt en så flyktig bekantskap att jag glömt vemvadhur.
Men det finns en gräns som tydliggörs på fejjan mellan vän och kompis. De som känt mig ett kort tag och gillar mig grattar här. De som känt mig längre men av någon anledning inte längre umgås med mig men ändå vill hålla upp en artig fasad grattar här. De som jag inte har en telefon/sms-relation med men ändå gillar mig grattar här. De som gärna hade ringt men inte har mitt telefonnummer grattar här. De som är lata men gillar mig grattar här. De som är långt bort grattar mig här. De som i sin tur inte minns vem jag är och varför de accepterat min vänskap grattar inte alls. Detta är ingensomhelst kritik emot att gratta via fejjan. Tvärtom. Vartenda grattis jag får på fejjen gör mig glad såklart, oavsett anledning. Ju fler desto roligare.
Men om jag ska vara riktigt, riktigt,
riktigt ärlig så är 30 grattis på fejjan lika härligt som ungefär 5 sms. Och 5 sms är ungefär lika underbart som 1 telefonsamtal. Men det osäkra och egoistiska lilla jaget väljer ändå 30 grattis på fejjan. För fyra elefanter är inte mer än 5 myror. Och det är inte myrornas fel. Det är den där lilla osäkra flickan i mig som önskar att alla tyckte att hennes födelsedag är lika viktig som hon tycker att den är. Det är lite synd om den där flickan. Jag borde hjälpa henne så att nästa år kanske hon kan fylla 33 på utsidan likaväl som insidan. För därinne fyller jag fortfarande 13 år.
Nu ska jag in på fejjan och kolla om nån grattat mig.
ps. Nu vet jag att några vänner/släktingar kan komma att läsa detta inlägg och bör därför inte ta detta personligt. Inte kasta sig på telefonen bara för att jag skrev så. Inte knåpa ihop ett sms bara för att jag verkar hellre ha det än grattis på fejjan. Du vet om att jag gillar dig och att jag uppskattar allt du gör. Det här gäller alltså inte dig. Puss.
Kakbordet står och inväntar hungriga gäster.
Grattis till mig!
Mumsande gäster.
Jag och mina två pluttar.
En chockrosa klocka från Kicki.
Elsie får en smällkyss på kinden av min kusin Andreas.
