Grötigt

Igår kväll small det. Jag gjorde som vanligt i ordning en liten äggkopp med rinning gröt och började mata henne med förväntning att det som vanligt skulle bli en eller två skedar innan det kom protester, som jag gjort de senaste två veckorna. Men inte denna gång. Hon smaskade i sig allt i äggkoppen på ett ögonblick och började sen skrika och gorma när det inte kom mer. Jag fick rusa in i köket och med glädje göra i ordning en portion till. Denna gång en större och mer grötliknande portion. Hela den portionen åkte ner med huj och sen var hon och glad och nöjd. Och mätt. Så himla kul. Jag har aldrig nånsin varit så glad över nån annans matkonsumtion. Att hon sen hade gröt i hela ansiktet när vi var klara är oväsentligt.