Efter gårdagens kalas känns det bättre, det här med karriär och allt sånt, lustigt nog. Och lustig var även kvällen. God mat, gott vin och hysteriskt mycket skratt. Jag kanske har världens skrattigaste och larvigaste och roligaste kollegor.
Min mun är mongo på bilden. Det tyckte jag var jättekul först. Men nu tycker jag mest att jag ser ful ut. Men det bjuder jag på.
Skor: Beyond Retro
Strumpbyxor: Åhléns
Klänning: Ellos
Kofta: Lindex
Skarf: Vintage
Det var lunchen det. Pasta och köttbullar och en glass, inte så bra för hälsan men väl för välbefinnandet!
Skulle ju ha gått på Veckorevyns klädbytarkväll ikväll, men nu har den här jobbfesten kommit emellan, hoppas jag prioriterar rätt när jag väljer jobbgrejen. Karriärsmässigt. Låter väl dramatiskt men alla väl känns mer komplicerade nuförtiden, intill minst lilla grej. Borde verkligen skärpa mig och vara glad för det lilla i livet, som min käraste, min familj, vår lägenhet, mina fina vänner och alla härliga presenter jag fått. Varför ska jag jämt klaga på något? Faskien om jag bara kunde ta och vara glad för ett tag? Vad är det för fel på mig?
Byxor: Hoss
Linne och skjorta: HM
Skor: Beyond Retro (fick 500*2 i presentkort där i födelsedagspresent!)
Jag ville inte bära jeans, och inte gå till dagis.
Sen vill jag inte gå hem från dagis.
Jag ville få gå och lägga mig när jag ville, titta på tv hela kvällen, äta godis när jag lusten föll på och leka med kompisarna tills jag själv inte ville längre.
Ville bara bli vuxen.
Jag blev tonåring och blev arg. Fick mens och finnar.
Ville hångla men tyckte jag var för ful.
Tyckte Mamma och Pappa var töntar och jag själv ett missfoster.
Hatade skolan men tyckte om att vara med kompisar. Hatade att alla bestämde över mig.
Ville bara bli vuxen.
Sen kom jag till mellanland.
Där man inte vet om man är vuxen eller tonårning. Barn eller Stor. Mogen eller förvirrad. Ansvarsfull eller barnslig.
Där man är allt samtidigt.
Åren i mellanland byggde upp en rädsla för det där med att bli Vuxen.
Plötsligt var det inte lika hett längre.
Plötsligt insåg jag att hur jag är gör, så blir jag vuxen, jag blir tråkig och vuxen och måste deala med allt det där ’Vuxna’. Och sen är jag Vuxen till den dag jag dör.
Det tonade plötsligt upp som ett oundvikligt isberg framför mig.
26 år, 27, 28, 29…
-’Hehehe, nej jag känner mig fortfarande som 23! Inte en dag över 24!’
Så en dag vaknar jag och inser att Jag är Vuxen. Jag har räkningar, verktygslåda, matlåda, diskberg, lönekuvert, smutstvätt, arbetskolleger, inköpslistor och tvätttid.
Först blev jag rädd. (Vad händer nu? Vad ska jag göra nu? Nu är jag ju Vuxen!)
Sen förbannad. (När i hela j*vla fridens namn hade någon tänkt att berätta att det inte var guld i slutet av regnbågen. Att det där med att bli Vuxen inte är något slags pris för att man överlevt tonåren utan helt enkelt en torrare version av den!)
Sen Sorgsen. (Nu är det slut. Nu är det bara en lång sträcka av vuxendom framför mig av 9-5, mogna beslut och ansvarstagande... Borta är de glada dagarna av sorgfri ungdom (man har redan glömt hur dåligt man mådde) och lekfull barndom (fortfarande minnesförlust).)
Sen förnekelse. (Måste ut och supa, ut och busa, måste behålla min ungdom, måste var ung & vild, jag är inte Vuxen, jag är inte Vuxen, inte än, inte än!)
Sen vaknar jag en morgon och tittar mig själv i spegeln. Det är en tisdag. En vanlig tisdag. Solen har tagit semester och gråa moln vikkar i dess ställe. Jag hittar en liten rynka under ögat. (Eller är det sovmärken efter kudden?)
Jag står i duschen när det slår mig. Helt oväntat. Det kommer från ingenstans.
Det är ok.
Det är ok.
Jag är vuxen nu. Och det är ok.
Jag inser; Jag vill bli vuxen.
Och nu fyller jag det ultimata Vuxna talet. Det där som jag längtar efter och bävat inför så länge.
Jag öppnar armarna, kramar om 30 och hyllar det.
Tjoohoo för 30!
Tjoohoo för att bli Vuxen!
Blommor är jättevuxet.
I lördags var det stort kalas för min födelsedag på måndag. Äntligen fick jag anledning att använda min favoritklännig (haft den på två bröllop sen jag köpte den sommaren 2005). Till den hade jag brösttejp i blomform, glassiga skor från Indiska, fejkjuveler från Glitter, stickad bolero och lösögonfransar och skålade det frisk med drygt 50 vackra, uppklädda, glada och kära vänner och familjemedlemmar. Det var tal, lekar, trollerikonster, skratt och flams, massor av fotografering, dans, mat och prat. Det blir så litet i ord, när man ska beskriva något stort. Enklast att säga är att det var en underbar kväll. Och kanske lite magisk. 
Mitt ansikte. Mitt ansikte. Ojoj.
Så här såg jag ut när jag kom hem idag.
Tröttare kan ingen vara.
Ikväll måste jag vara hemma och reparera mig och vila inför kalaset allanballan imorron.
Jeans (med anledning av tidigare inlägg ;): Topshop
Klänning/top: Myrornas Syndsvall
Stövlar: Beyond Retro.
Men snart är det fredag och det betyder att det ännu snartare är lördag och då ska 50 personer komma och kalas med mig inför min stundade 30 års dag. Tänk att så många vill komma och fira mig. Ja, en del kommer väl för maten och vinet. Men ett par stycken för min skull kanske. Har fixat spellista på Itunes, äntligen gjort klart den femtielfte versionen av bordsplaceringen, har koll på all mat som ska lagas (som jag delegerat ut på diverse familjemedlemmar mm), skrivit egen inköpslista (ska handla på fredag när lönen sitter på kontot) mm. Det som är kvar nu är att hitta någon som kan mangla mina dukar. Måste ringa en kemtvätt och kolla. Nu. Hej då.
Idag är jag köttigt svettigt oskarp på kortet. Och det var allt jag hade att tillägga till det här kortet. Förutom att jag skulle försöka göra ett 'O' för Onsdag men insåg sen att jag inte hade Photoshop på jobbet, så det blev ett 'O' utan 'nsdag'. Så, nu har jag sagt allt.
Polo: Topshop
Byxor: Ellos
Halsband: Myrornas
Skor: Beyond Retro
När jag var 19 år och älskade Kent tyckte jag konserter var helt underbart. Klart att det var jobbigt att vara kort och inte se så mycket, trots att vi alltid stod långt fram, men det var känslan som var annorlunda. Det där i magen. Suget. Lite oro, lite förväntan, lite iliande glädje.
Idag är jag 29 år och på väg till Kent konserten tänkte jag mest på hur förbannat trött jag var och funderade på vilken tid jag skulle komma hem. Under konserten var jag mest förbannad. Förbannad på alla långa som ska stå framför mig (och dessutom hoppa och klappa händerna ovanför sina jättehuvuden) och på Kent för att de mest spelade nya, kassa låtar. Jag har tappat det. Det där. Den där känslan.
Idag på väg till Konsum för att köpa Keldas Thaisoppa mötte jag en kille. För 2 år sen var vi mitt upp i en svinlande dating period. Jag var, minst sagt, förälskad. Och trodde att han kände det samma. Sen hände något och en dag fick han spatt och lämnade mig förvirrade och fullkomligt heartbroken. Många månader gick innan jag tillslut kunde släppa det.
Så ser jag honom idag. Vi går mot varann, jag ser att han ser mig och ser att han väljer att inte hälsa. Jag valde samma väg. När han passerat skrattar jag för mig själv. Och så känner jag det, känslan. Den är inte där. Inget hugg i magen, inget sug. Ingen oro, förväntan, ingen iliande glädje. Jag har tappat det. Den där känslan. Och gud så skönt.
Det var ganska skönt att vara vuxen på Kent oxå. Jag kanske har tappat den där känslan. Men hittat undefär 1000 andra känslor som är lika, om inte ännu, bättre.
Hemma hos mig finns en byrå som heter Harald och på den finns en massa fina saker jag samlat på mig under åren. Jag är nämligen ganska bra på att samla på mig en massa prylar. Affichen kommer från min moster vindsförrådsrensning, de två yttre vaserna är second hand fynd och resten är nyköpt fast för evigheter sen så jag minns inte vart de kommer ifrån.
...vem är intresserad av vad jag gör om dagarna? Varför skriver jag om att jag varit och tränat och gått på museum? Varför berättar jag hur jag mår och vad jag ska göra? Vem vill veta? Egentligen?
Nej. Tänkte väl det.
Så jag skiter i det och håller mig till saken:
Top & Halsband: HM
Kjol: Myrornas, Götgatan (NY!)
Benvärmare: Indiska (det är kallt ute nu... om ifall ni hade missat det)
Skor: Beyond Retro
(Ganska larvig dessutom men jag hinner inte ha en ny bild nu)
Men i själva verket är jag långt därifrån. Jag är lycklig och harmonisk. Jag har fått ett bad, ätit lunch och snart ska jag till götgatan och titta in på Wardrobe, som jag aldrig tagit mig tid till.
Men först upp på vinden och jaga fram lite prylar till kalaset.
Jeans: HM
Top: Avklippt klännig från Återvinnarna
Skor: beyond Retro
Halsband: Dopgåva
Idag har jag varit på underbar ansiktsbehandling (som jag inte alls hade råd med egentligen) på Moonsun. Sen åkte jag och J till Skärholmen och gick på Myrornas, men jag hittade såklart ingenting... Men på Ikea festade vi loss totalt och handlade på oss massa mysiga saker.
Mikaela undrade hur den bruna klänningen såg ut över brösten och den här bilden har jag just tagit av mig själv i den och den är till dig Mikaela :)
Här ser du även hur lång den är (jag ca 1.60 cm).
Det var allt. Hej.
Jag såg hemsk ut i håret på kortet. Därav den vackra huvudhållningen.
Men nu har jag varit och frisserat mig och är så fin, så fin :)
Annat som skett idag:
-Köpt en skottsrutig kjol på Myrornas
-Ätit på McDonalds och mått lite illa efteråt
-Kollat festlokalen till mitt födelsedagskalas
Ikväll kommer Mamma & co på middag. Det blir thaigryta.
Nu lyssnar vi på Beethoven och äter Js hembakta muffins. Vi är så jävla äppelkäcka.
Skor: Beyond Retro
Klänning: Ellos
Scarf 1 (syns på bilden under): Mormors gamla
Jacka: HM
Halsduk: Vet ej, fått av Pappa
Lysrör: Skall nu slängas i återvinningen
Vantar: HM
Tränat - check
Tittat på när J hängt tvätt - check
Ätit sen lunch - check
Kollat på ett halvt avsnitt av 'Cosmos' - check
Nu:
Köpa nya lysrör.
Åh, så spännande. Det var just den informationen du satt och väntade på, eller hur.
Jag älskar min lägenhet. Jag älskar läget, rummen (har ett kök, ett allrum med vardagsrum och sovalkov och ett hallrum) och tom utsikten. Jag är uppvuxen i stan och även om jag ofta längtar ut till havet och naturen så är något som blir varmt i mig av husfasader och asfalt. Affärer och restauranger. Lekplatser och parker. Det är nåt visst med Stockholm. Eller så är det bara vad man är van vid.
Jag sitter ofta och tittar ut genom mitt fönster. Jag ser mest grannar. Vackra hus och grannar med tända kökslampor, folk som lagar mat, kollar på TV eller hånglar. Det är betryggade på nåt konsigt sätt. Med alla dessa främligar så nära en. Men ändå på betryggade avstånd.
Vårt soffbord. Blommiga saken är loppis fyndad, den gröna tror jag min pappa hade hittat på landet (i skåne). Haft dem båda i flera år. De oranga underläggen är en present av min fina vän C (som var här med alla sina fina barn igår).
