Jag tycker om mitt jobb. Jag tycker om människorna, stämningen och humorn. Jag kan inte tänka mig en bättre arbetsplats.
Men.
De sista månaderna har varit allt annat är lätta. Jag har varit nere av många anledningar, en del som man inte helt lätt kan prata med folk om, såna som man knappt kan sätta fingret på själv. En del som man vet om men som är så tunga att man inte vet hur man ska börja. Och jag har inte direkt haft nån att prata om det med (förutom J). Det underlättar inte.
Och.
Det yttrar sig tyvärr i att man känner sig grå inuti och det blir svårt att vara glad, pratig och trevlig. Man vill, men det går inte. Jag har förbannat mig själv många kvällar för att jag inte kunnat hålla minen på dagen, för de som utsätts för det har ju ingen aning. Det vet ju inte vad som händer i mitt huvud. Vad som gör ont i mitt bröst. Det ser bara en trumpen recepetionist, en tjurig ekonomiassistent.
Så.
Förtydligande. (Till dem eventuellt, om de skulle surfa in :) Till er. Dig. Du som läser. Ibland är nån konstig och tjurig på jobbet. Fråga henne/honom hur hon mår. På riktigt. Kanske har ingen frågat henne/honom, kanske längtar hon/han efter att få prata av sig. Om du inte vill (vilket oxå är helt ok), förlåt henne/honom, kanske har hon/han ont i sin lilla själ, kanske är det en tuff period. Vi har dem alla.
Sådär.
Nu sitter vi tillrätta igen.
Och.
Jag börjar må bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar