SATC-överdos

Partymannen är bortrest över helgen och jag överdoserat SATC-avsnitt. Har just sett klart på avsnitt 9 säsong 1. Ikväll ska jag hem till min vän Karin och se om SATC-the movie och äta thaimat. Vi skulle ha gjort drinkar och ätit på resturang, men fredags kvällen blev lite mer festlig än planerat.
Jag var på afterwork på mitt gamla jobb och efter ett par glas rött och alldeles för mycket chips gick jag förbi Karins jobb, där hon hade afterwork med några kollegor. En massa intressanta diskutioner, några ostbågar och ett par glas rött senare mötte vi upp några andra människor jag inte känner på en bar. Några flera glas rött och alldeles för många vändor ut och röka senare fick jag och Karin den briljanta iden att gå och sjunga karaoke. En taxiresa senare satt vi och sjöng och åt massa konstig kinamat. Eller satt gjorde jag inte. Jag låg ner, stod och dansade och ålade mig. Mycket, mycket roligt. Sen hade jag ingen röst kvar. Kunde inte sjunga, eller prata. Klockan var inte mycket när jag kom hem och gick och la mig, men bristen på middag (kinamaten exkluderad) och mängden rödvin känns idag. Men jag iallafall prata igen, efter 18 koppar te med honung. Det var en sån där spontan, rolig och lite annorlunda kväll som man inte kan planera. Lite som på film. Eller SATC. För en kväll levde jag ett spännande SATC-singelliv. Ja, jag sprang omkring igår och trodde att jag var Carrie. Sorgligt, men komiskt. Dax att vakna ur min SATC-koma. Och åka hem till Karin och kolla på filmen, ännu en gång.


ps. Jag inser att det här inlägget inte rimmar så väl med mitt tidigare inlägg om alkoholens effekter men jag har aldrig utgett mig för att vara perfekt.