Jag var så j*dra mallig igår över mitt tillstånd. Det slog ju tillbaka direkt.
Mådde fint imorse, men efter en halvtimme på jobbet började jag plötsligt må fruktansvärt illa, så att jag nästan kräktes. Det var bara att vända hem. Detta i kombinationen av att jag får ont 'på' magen (känns det som) när jag går mer än 10 meter gjorde att jag ringde upp min MVC som sa att det eventuellt kan vara en urinvägsinfektion. De bad mig komma upp med en kopp morgon-urin imorgon förmiddag. Jag har nu sovit och vilat med katterna vid mina fötter hela dagen. Men i denna ljuvliga vila ska räknas in 1 timme ångest, då jag idag skulle varit på plats på kontoret för att ordna med ommöbleringen som jag ansvarat för och ordnat. Inte nog med det. Jag inser att jag och killen som ska hjälpa oss med detta har missförstått varann och benen till skrivborden han byggt och ska montera ihop på plats kl 17.00 idag fortfarande är i affären. Affären Ikea som VÄGRAR hjälpa till med såna här saker (jag ringde med gråten i halsen och frågade om det kunde buda benen till oss, men Nej, det var deras policy att inte göra sånt). Så tillslut fick den fina receptionisten på jobbet skicka iväg en praktikant till Ikea och slutet gott allting gott. Trodde jag. Men jag låg med ångest och gråt i en halvtimme. Kände mig otillräcklig och dum. Klanting och misslyckad. Efter ett prat med S kändes det bättre och nu är det ok igen. Jag har något viktigare att tänka på nu. Bebisens/min hälsa måste komma i första rummet. Dessutom så har det ju 'låtit mig gå' som det så fint heter, så varför bend over backwards for dem?
Så nu känns det bättre med det. Men magen är lite orolig och jag är trött och kall. Så jag stannar under min filt. Med katterna snarkandes runt mina fötter.
Mådde fint imorse, men efter en halvtimme på jobbet började jag plötsligt må fruktansvärt illa, så att jag nästan kräktes. Det var bara att vända hem. Detta i kombinationen av att jag får ont 'på' magen (känns det som) när jag går mer än 10 meter gjorde att jag ringde upp min MVC som sa att det eventuellt kan vara en urinvägsinfektion. De bad mig komma upp med en kopp morgon-urin imorgon förmiddag. Jag har nu sovit och vilat med katterna vid mina fötter hela dagen. Men i denna ljuvliga vila ska räknas in 1 timme ångest, då jag idag skulle varit på plats på kontoret för att ordna med ommöbleringen som jag ansvarat för och ordnat. Inte nog med det. Jag inser att jag och killen som ska hjälpa oss med detta har missförstått varann och benen till skrivborden han byggt och ska montera ihop på plats kl 17.00 idag fortfarande är i affären. Affären Ikea som VÄGRAR hjälpa till med såna här saker (jag ringde med gråten i halsen och frågade om det kunde buda benen till oss, men Nej, det var deras policy att inte göra sånt). Så tillslut fick den fina receptionisten på jobbet skicka iväg en praktikant till Ikea och slutet gott allting gott. Trodde jag. Men jag låg med ångest och gråt i en halvtimme. Kände mig otillräcklig och dum. Klanting och misslyckad. Efter ett prat med S kändes det bättre och nu är det ok igen. Jag har något viktigare att tänka på nu. Bebisens/min hälsa måste komma i första rummet. Dessutom så har det ju 'låtit mig gå' som det så fint heter, så varför bend over backwards for dem?
Så nu känns det bättre med det. Men magen är lite orolig och jag är trött och kall. Så jag stannar under min filt. Med katterna snarkandes runt mina fötter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar