Elsie är jätteförkyld. Igår var det hög feber och massor av snor. Idag är det fortfarande massor av snor men mindre feber. Vad som tyvärr inte har förbättrats är hennes sömn. Hon sover dåligt, vaknar efter bara 20-25 minuter och gråter och gråter. Ibland fortsätter hon gråta en halvtimme, hur mycket jag än bär, tröstar, distraherar, leker, skojar, klappar, busar, vyssar... Så jag bär henne mest hela tiden då hon är vaken. Hon har haft glada stunder idag, men många, många såna här:
Så till ämnet, klänningslängtan.
Just nu är den som värst. När jag mest har skitiga jeanstajts, stort linne täckt med snor och fula joggingdojjer för att skona mina fötter under alla dessa promenader för att få den förkylda och trötta ungen att somna (eftersom sängen tydligen inte duger just nu), då längtar jag som mest.
Efter vackra klänningar och högklackade skor. Skärp i midjan (går inte just nu eftersom magen inte är i form ännu) och massor av ringar och halsband. Jag märker hur jag långsamt glider över i bekvämlighet framför vackert. Det är kanske inget större fel med det. Om det inte vore för min längtan. Efter böljande klänningar, vackra skärp och massor av plåtter.
Detta får mig att längta lite efter att börja jobba igen. Då kan man klä sig så där. Helt obarnanpassat. Knäppt. Jag vet. Men hur det än är, så längtas det. En hel massa... Kolla bara in miri, sandra, helena, clara och elsa. Så fina. Men inte småbarnsmammor. Nej. Inget snor och gröt och banan på deras axlar inte.
ps. det gjorde ont i mig att ta detta kort, men hon är så söt med sina stora tårar och snor och dregel... eeehh ja det kanske bara är jag som mamma som tycker det...
Så till ämnet, klänningslängtan.Just nu är den som värst. När jag mest har skitiga jeanstajts, stort linne täckt med snor och fula joggingdojjer för att skona mina fötter under alla dessa promenader för att få den förkylda och trötta ungen att somna (eftersom sängen tydligen inte duger just nu), då längtar jag som mest.
Efter vackra klänningar och högklackade skor. Skärp i midjan (går inte just nu eftersom magen inte är i form ännu) och massor av ringar och halsband. Jag märker hur jag långsamt glider över i bekvämlighet framför vackert. Det är kanske inget större fel med det. Om det inte vore för min längtan. Efter böljande klänningar, vackra skärp och massor av plåtter.
Detta får mig att längta lite efter att börja jobba igen. Då kan man klä sig så där. Helt obarnanpassat. Knäppt. Jag vet. Men hur det än är, så längtas det. En hel massa... Kolla bara in miri, sandra, helena, clara och elsa. Så fina. Men inte småbarnsmammor. Nej. Inget snor och gröt och banan på deras axlar inte.
ps. det gjorde ont i mig att ta detta kort, men hon är så söt med sina stora tårar och snor och dregel... eeehh ja det kanske bara är jag som mamma som tycker det...
2 kommentarer:
hon är söt.
hur hon än bär sig åt.
och den där längtan efter att få vara riktigt tjusig och trippa fram.
jag undrar om jag någonsin kommer dit kanske när man är 50?
kanske att det därför är så många "ärtiga" 50nåntingar.
de har väntat på att bli pigga igen och på att snoret från barnen inte hamnar på kläderna för att barnen är nog stora att snyta sig.
men du är fin i din bekvämlighet och glada färger.
dra åt ett skärp riktigt hårt, då får du både midja och ringar en på vardera sida om skärpet haha.
å, så dumt med å være syk da.
ho er veldig søt og ganske lik mamaen sin på dette bildet (eh, uten tårer og snorr altså)
Skicka en kommentar