Åker sorgen ut med -05-toppen?

Man tror att man har en höst/vinter garderob, jag menar, man hade ju kläder på sig förra hösten/vintern! Men så går man igenom den där väskan/lådan man stuvade undan längst bak i garderoben i maj och inser att 'Nej, det blir till att handla nytt, i år- igen!'.
(Jag måste ha en halsduk (en smal denna gång), vantar (blir väl svarta -braiga- billiga från H&M igen), 2 par stövlar; ett par med hög klack och ett par platta (har bara sommarskor och snökänger hemma, vad i hela friden gick jag runt i förra året?), minst 5 par svarta tjocka strumpbyxor (lever i dessa från oktober till maj, så inte så konstigt att det behöver inhandlas nya), enkla toppar att ha under koftor och dyl (H&M, Åhlens och Indiska får stå för dessa) och förmodligen nån tunn polotröja i svart att kombinera med alla mina älskade klänningar.)
Vad är det som gör att man tycker det är så skönt att få köpa på sig nya saker? Varför köper jag ungefär samma saker varje år, varje säsong!? Är det lyckan över ett nytt plagg? Är det känslan av lyx i att få unna sig saker som man verkligen 'behöver'? Är det behovet av förnyelse? Är det behovet att få rensa ut förra årets toppar, vantar, känslor, sorger, besvikelser, händelser? Åker brustna hjärtan ut med det 70tals glittrig linnet? Åker besvikelserna ut med en H&M-kofta? 'Får jag bli en ny person med en ny höst och en ny vinter nu? Får jag en chans till att göra detta till den bästa hösten/vintern nånsin?'
Kanske är det så att man skulle kunna använda om en del, kanske finns det mer i den där lådan än man tror. Eller så kanske man bara ska låta sig själv njuta av att få förnya sig, om än så bara med ett par H&M vantar.