Igår var det stor fest med mitt jobb för killen som äger företaget (som oxå jobbar här). Jag vart så klart tillfrågad om jag ville komma men jag ljög och sa att jag inte kunde för att jag skulle fira min lillebrors födelsedag. Av flera skäl:
-Jag känner knappt födelsedagsbarnet. Jag la 100 spänn till hans present (för att inte verka helt snål), det tycker jag var generöst av mig.
-Jag fick inte fortsatt anställning. Har ingen lust att sitta och småprata och låtsas som ingenting.
-Jag vet inte vad jag tycker om en del personer på arbetsplatsen (känner mig inte så 'sedd' av vissa nyckelpersoner och inte som en del av 'gänget' direkt).
-Jag tvingas ljuga om vem jag egentligen 'är'.
-Jag kan inte dricka (det skulle annars kunnat rädda situationen, fast i detta fall vet jag inte om jag hade funkat).
.
Idag är alla glada och bakis.
Och jag är utsövd och har mentalt redan slutat. Och gladast.
fredag 13 mars 2009
Lögner är ibland nödvändigt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vita lögner är nästan inte lögner...
Och wihuuu, måste ju berätta hur det gick med lägenheten... Vi är nu bara några faxade papper från Bagis!!!
Men söt, varför tvingas du ljuga om vem du egentligen är? Tråkigt! Kram på dig för att du är så fin!
Trist att du inte får jobba kvar (inte för att jag vet vart du jobbar) fast om du inte riktigt känner dig hemma på ditt jobb så är det perfekt timing att sluta när du snart har en sprillans bebis att fokusera på. Nu kommer du inte att behöva känna någon stress över jobbet och din ev vikarie eller att du måste tillbaka efter föräldrarledigheten. En perfekt start på ditt nya liv helt enkelt.
/Annika
ps.
glöm inte att du måste anmäla dig till arbetsförmedlingen inom 3 månader fom din sista anställningsdag för att få behålla din föräldrarpenning. Annars räknas din SGI ner.
Skicka en kommentar