Har just läst en artikl i senaste ELLE om London. Flera kända Londonbor fick svara på frågor om vad de tyckte bäst om i London. Ett starkt vemod sköljde över mig när jag läste. Jag längtar tillbaka så det värker i mig. Jag vill tillbaka. Men nu kommer ju livet förändras. Jag ska bli mamma. Hoppas att min önskan går att uppfylla trots detta. Jag tror det. Men det är klart jag är rädd. Att fastna. Att inte få uppleva det igen. Mitt fina London. Och nej, det är inte samma sak att åka dit på semester. London, som jag vill uppleva det, måste man bo i för att uppleva.
söndag 8 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
åh jag håller med. längtar tillbaka. men undrar hur det skulle vara nu, man är ju 10 år äldre? kanske folk i ens ålder stadgat sig o blivit tråkiga?
/araminta may
Jag håller med. Man måste bo för att uppleva! Men barn behöver alrig vara ett hinder, inte egentligen. Det handlar om att bestämma sig tror jag, och fokusera. Men jag förstår din rädsla för att "fastna", det är ju trots allt det enklaste.
Hoppas du och din familj får bo i London någon dag. Lycka till!
Förstår dig, men jag är rädd att för att det inte skulle bli samma sak. Men London är alltid fantastiskt i och för sig :)
Ja, bo för att uppleva. Jag har varit i London med barn, flera gånger, på olika sätt. Och den senaste kände jag bara att nä, jag är för alltid botad när det gäller tankar om att BO. Inte med barn.
Skicka en kommentar