En del platser gör en varm innuti.
Som om man hittat en liten dörr som leder rakt in i barndomens mjuka famn.
Där minnena är fler än myrorna i stacken vid tallen där gungan hängde.
Där jag kan sluta mina ögon och höra samma ljud idag som för 25 år sen.
Där golvplankorna sett mina fötter växa från spädbarn till vuxen.
Där tallarna och enarna och björkarna och jag växt oss stora, sida vid sida.
Där jag upplevt allt mellan våfflor, smärta, glädje, krocket, ångest, blåbärplockning, livlust, stickor och fiskelycka.
Där jag skrattat och gråtit, pratat och sovit, älskat och hatat, förlåtit och förträngt.
Det här är min bästa plats.
Det är egentligen inget speciellt. En 50-tals stuga påbyggd på 70/80 talet. Renoverade lite då och då. Ett utedass som luktar bajs. Slitet och lite underligt möblerat av min faster som bor där 3 månader per sommar och resten av året i Florida. Men jag älskar det. Jag älskar att havet och bryggan är 2 minuter ner. Att jag hittar överallt. Att köra båten över. Att sitta på altanen och dricka morgonkaffe. Att det finns blåbär på hösten. Att jag kan åka ut dit närsomhelst.
Jag älskar att se katterna leka därute. Men ännu mer. Längtar jag efter att få ta ut mitt lilla barn dit. Att se h*n leka på gräsmattan, tulta på altanen, bada i vattnet.
Jag hoppas att jag alltid, alltid kommer att få vara där ute. Få må så gott som jag gör när jag är där. Det är en lyx som jag vet hur lyckligt lottad jag är, som har.
Som om man hittat en liten dörr som leder rakt in i barndomens mjuka famn.
Där minnena är fler än myrorna i stacken vid tallen där gungan hängde.
Där jag kan sluta mina ögon och höra samma ljud idag som för 25 år sen.
Där golvplankorna sett mina fötter växa från spädbarn till vuxen.
Där tallarna och enarna och björkarna och jag växt oss stora, sida vid sida.
Där jag upplevt allt mellan våfflor, smärta, glädje, krocket, ångest, blåbärplockning, livlust, stickor och fiskelycka.
Där jag skrattat och gråtit, pratat och sovit, älskat och hatat, förlåtit och förträngt.
Det här är min bästa plats.
Det är egentligen inget speciellt. En 50-tals stuga påbyggd på 70/80 talet. Renoverade lite då och då. Ett utedass som luktar bajs. Slitet och lite underligt möblerat av min faster som bor där 3 månader per sommar och resten av året i Florida. Men jag älskar det. Jag älskar att havet och bryggan är 2 minuter ner. Att jag hittar överallt. Att köra båten över. Att sitta på altanen och dricka morgonkaffe. Att det finns blåbär på hösten. Att jag kan åka ut dit närsomhelst.
Jag älskar att se katterna leka därute. Men ännu mer. Längtar jag efter att få ta ut mitt lilla barn dit. Att se h*n leka på gräsmattan, tulta på altanen, bada i vattnet.Jag hoppas att jag alltid, alltid kommer att få vara där ute. Få må så gott som jag gör när jag är där. Det är en lyx som jag vet hur lyckligt lottad jag är, som har.
4 kommentarer:
Det ser ut och låter helt underbart! Bästa grejen för själen att åka iväg så där. Har också varit vid havet i helgen. Gjorde susen för huvudet. Kram!
Å. Jag har alltid drömt om en sommarstuga. Ett ställa dit ajg kan åka och bara traska runt i gummistövlar och rasta min imaginära hund och spela sällskapsspel och vara tyst.
miss muffin: balsam för själen :) hoppas allt går bra för dig. kram
hanna-karolina: jag hoppas verkligen att du får din önskan uppfylld en dag! det är ljuvligt.
Första gången jag kikar in på din blogg och jösses vilka härliga bilder. Och söta katter. Lycka till med bebisen.
Skicka en kommentar