Se mig, älska mig

Det finns ingen mysigare plats

...än fotändan på husse och mattes säng.

Åka bil

Den här Ärtan sov i princip hela vägen fram och tillbaka från Dalarna.

Den här lilla skrutten hatar buren men säger inte pip. Bara andas snabbt, blir våt om nosen och ser ynklig ut.

Den andra lilla korven mår bättre men piper så fort jag och Johan pratade (vi lyssnade på 'Flickan som lekte med elden' båda hållen).

Orvar bäddar inte så bra

Men han vill ändå hjälpa till.


Det brukar sluta så här.

Katten i kassen

Påsar kan vara skoj.

Längtan

Åh, mina pojkar.
Snart är vi tillsammans igen.
Att längtan kan vara så stark...

Packkatter

Hej, jag heter Orvar

Jag älskar att busa. Helst med snöret som har en mus med sandkorn i sig i ena ändan och en gammalt elastiskt hårband i andra ändan. Helst i soffan eller i sängen vill jag jaga snörets ända. När jag vill busa (vilket är mest hela tiden, utom när jag vill gosa eller sova) så tar jag snöret i munnen, går fram till husse och matte och lägger den vid deras fötter och säger åt dem att jag vill busa. Vi talar lite olika språk så jag får säga det några gånger innan de fattar. Så pratar vi en stund, om vart vi ska busa eller när vi ska busa (för dom är ofta upptagan med deras fåniga datorer). Men oftast brukar mina söta pip vinna och de busar med mig. Förutom när jag vill busa så pratar jag inte så mycket. Ligger mest och softar. Som på bilden. Den är inte tagen av självutlösare, utan av min matte. Jag kan ju inte fota. Jag är ju för 17 en katt.

Världen är min sovplats

Underdelen till en barnvagn och en liten kabinväska kan utgöra en utmärkt sovplats.
Om man heter Orvar eller Sigge. Rekomenderas ej för människor.

Världens bästa plats

En del platser gör en varm innuti.

Som om man hittat en liten dörr som leder rakt in i barndomens mjuka famn.
Där minnena är fler än myrorna i stacken vid tallen där gungan hängde.
Där jag kan sluta mina ögon och höra samma ljud idag som för 25 år sen.
Där golvplankorna sett mina fötter växa från spädbarn till vuxen.
Där tallarna och enarna och björkarna och jag växt oss stora, sida vid sida.
Där jag upplevt allt mellan våfflor, smärta, glädje, krocket, ångest, blåbärplockning, livlust, stickor och fiskelycka.
Där jag skrattat och gråtit, pratat och sovit, älskat och hatat, förlåtit och förträngt.

Det här är min bästa plats.






Det är egentligen inget speciellt. En 50-tals stuga påbyggd på 70/80 talet. Renoverade lite då och då. Ett utedass som luktar bajs. Slitet och lite underligt möblerat av min faster som bor där 3 månader per sommar och resten av året i Florida. Men jag älskar det. Jag älskar att havet och bryggan är 2 minuter ner. Att jag hittar överallt. Att köra båten över. Att sitta på altanen och dricka morgonkaffe. Att det finns blåbär på hösten. Att jag kan åka ut dit närsomhelst.




Jag älskar att se katterna leka därute. Men ännu mer. Längtar jag efter att få ta ut mitt lilla barn dit. Att se h*n leka på gräsmattan, tulta på altanen, bada i vattnet.
Jag hoppas att jag alltid, alltid kommer att få vara där ute. Få må så gott som jag gör när jag är där. Det är en lyx som jag vet hur lyckligt lottad jag är, som har.

Sigge och Orvars helg

Sigge och Orvar fick springa fritt ute på landet, först ett par timmar och sen hela dagar. De älskade det. Fast bäst tyckte de om det om vi var ute oxå, om vi var inne så kom de till dörren och jamade och ville komma in. Så j*vla gulligt. När vi kom in på kvällen så var de så trötta att de bara åt och somnade. Helt utmattade.



ps. Vi har nu varit och röntgat och ringfingret var brutet. Partymannen ska nu åka och sätta sig på akuten. Jag ville följa med men vi bestämde att jag ska stanna hemma. Det är profylaxkurs ikväll och yoga innan, så för att orka det så måste jag vara hemma och vila.

En vanlig dag

Det bästa med att vara hemma mycket är sällskapet.

På den fula 90tals strykbrädan

Där ligger våra fina pojkar allra helst.

Med sina ben utsträckta.

Och tassarna ihoprullade så där vansinnigt gulligt.

.

Det är kärlek i vardagskostym.

Vid mina fötter

Fångat bus och flykt

Jag ääääälskar de här bilderna. På den översta har kameran fångat Sigges flykt innan Orvar hunnit reagera. På den nedre är i de full rullning och man ser inte vad som är upp och ner på Sigge. Jag skrattar varje gång jag tittar på dem. Hoppas nån annan oxå blir lite glad (araminta tex ;)

På begäran

Våra två darlings. Sigge och Orvar. Vad livet vore fattigt utan dem.

En Orvar

Kostymen ska av

Om bara några timmar byter whatalmawears kostym...

..men först måste jag på jobbintervju, igen...

En studie i Orvar

Mina fina, fina gubbar

Så här låg de och mös igår kväll på en säng, omslingrade mitt emot varann. Då brister hjärtat av kärlek.