När vi fick förskoleplats till Elsie vart vi eld och lågor. Det ryktades nämligen om att det inte fanns dagisplatser till alla barn på Södermalm och vi var väldigt nervösa att hamna långt utanför stan. Så vi blev oerhört glada när E fick plats på sitt nuvarande dagis, även om det inte var vårt förstahandsval. Vårt förstahandsval var en förskola där min vän har haft alla sina barn och har sin fjärde på nu. Så när vi fick välja att stå kvar i kön efter att vi fått plats till E tänkte jag att det är väl bra, om man inte trivs eller får erbjudande längre fram om plats på den förskolan vi valde i första hand.
Och igår kom brevet. Vi har fått erbjudande om plats på det andra dagiset. Vårt förstahandsval. Men huva va kluven jag är. Nu har ju E kommit in på sitt dagis. Och personalen är, förutom en person som kan vara lite snäsig, ju jättefina. Det ligger jättebra till och nära hem. Men. Jag har ju känt mig lite avig till vissas attityd. Enligt min vän är personalen på den andra förskolan jättebra. Och skulle vi byta skulle vi kunna hjälpas åt, vi och min vän och hennes man, med hämtning och lämning. Tänk så bra.
Så idag ska jag och H går på studiebesök. Vi följer med min vän som ska dit på kvartsamtal och sen får hon visa oss runt. Så jag får känna av. Stämningen, känslan.
Johan tycker nog mest att det är synd att rycka upp henne nu när hon kommit in på sin förskola. Det tycker jag med. Men om den andra är bättre så är det ju långsiktigt ett bättre beslut... Ja, ni hör... Ibland är det jobbigt att få det som man vill. För plötsligt vet man inte om man vill det...
Och igår kom brevet. Vi har fått erbjudande om plats på det andra dagiset. Vårt förstahandsval. Men huva va kluven jag är. Nu har ju E kommit in på sitt dagis. Och personalen är, förutom en person som kan vara lite snäsig, ju jättefina. Det ligger jättebra till och nära hem. Men. Jag har ju känt mig lite avig till vissas attityd. Enligt min vän är personalen på den andra förskolan jättebra. Och skulle vi byta skulle vi kunna hjälpas åt, vi och min vän och hennes man, med hämtning och lämning. Tänk så bra.
Så idag ska jag och H går på studiebesök. Vi följer med min vän som ska dit på kvartsamtal och sen får hon visa oss runt. Så jag får känna av. Stämningen, känslan.
Johan tycker nog mest att det är synd att rycka upp henne nu när hon kommit in på sin förskola. Det tycker jag med. Men om den andra är bättre så är det ju långsiktigt ett bättre beslut... Ja, ni hör... Ibland är det jobbigt att få det som man vill. För plötsligt vet man inte om man vill det...
4 kommentarer:
Vi har blivit erbjudna plats på alla dagis vi sökt till (utom just vårt förstahandsalternativ). Vi var på vippen att byta till Kastanjen (eftersom Alma går där) men till slut beslutade vi oss för att han skulle få gå kvar där han går. Mest för att han trivs och verkar trygg där han är och man vet ju aldrig hur det blir när man byter...
Jag avundas inte er vånda just nu, jag sov knappt på en vecka när vi var tvungna att bestämma oss.
Vi gick genom samma sak med storebror här hemma, efter ett par månader så fick vi plats på vårt första hands alternativ. Vi trivdes ok där men kände ändå att det var värt att byta och som du skriver så verkar ni ha mer fördelar av det "nya" stället.
Vi gick och kände efter och även om det nya stället var mer slitet hade det en mycket mysigare känsla och vi har inte ångrat oss en sekund att vi bytte.
Och barn är ju väldigt anpassningsbara, Elsie kommer fixa det galant. Och har ni fått tid efter sommaren så är ju hon ändå ledig från sitt gamla dagis och då blir det en naturlig inskolning på det nya. Vår son tyckte det var jättekonstigt att vi var med på den andra inskolningen, han kunde ju det där!
Gå på magkänslan, den är ju oftast rätt!!
Förstår precis hur du känner! Gick igenom samma vånda förra sommaren när vi flyttade, och vår försa plan var att låta M gå kvar på det gamla dagiset eftersom vi alla trivdes så bra där. Men helt plötsligt hade vi plats på vår favoritförskola och vi stod inför valet att byta. Nu gick det en sommar mellan så det hade säkerligen funnits behov av en liten inskolning ändå, men vad jag vill säga är att vi inte ångrar oss en sekund. Känslan i magen var rätt, M anpassade sig jättefort och nu känns det jättebra.
Jag tror inte att 2-åringar får känslan av att "ryckas upp", de anpassar sig så fort till det nya. Om ni är trygga med förskolan så känner hon det och blir trygg själv.
Hoppas du får en känsla när du är där på besök!
tusen tack för alla råd och delade erfarenheter! jag tror att jag vet vad mitt hjärta säger... jag berättar mer när det känns mer säkert.
Skicka en kommentar