Första gången 02.03, nästa gång 03.20, sen 04.32. Och efter det gick det inte att somna om... Partymannen skulle upp 06.30, så jag ansåg att det var ok att börja smyga runt honom klockan 06.17 då jag och Orvar gick upp och åt lite frukost. Nu ligger jag i soffan och mår lite illa och är supertrött. Ska försöka somna om ett par timmar. Annars kommer jag inte orka den här dagen. Och idag ska vi på ett andra ultraljud så det måste jag. Varför ett till? Det ska kolla att min moderkaka ligger rätt, den låg tydligen lite knasigt till när vi var där på första ultraljudet i början av graviditeten. Så håll tummarna för att allt ser bra ut.
Idag går jag in i vecka 33. Hurra! Tiden har gått rätt fort den sista tiden. Jag längtar till förlossningen. Ja, faktiskt. Inte efter smärta såklart, men efter att få gå igenom den sista prövningen innan jag får träffa Parvel. Profylaxkursen och litteraturen ('Att föda') har fått mig att se fram emot det istället för att bäva inför det. Det är ganska otroligt.
Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com
Idag går jag in i vecka 33. Hurra! Tiden har gått rätt fort den sista tiden. Jag längtar till förlossningen. Ja, faktiskt. Inte efter smärta såklart, men efter att få gå igenom den sista prövningen innan jag får träffa Parvel. Profylaxkursen och litteraturen ('Att föda') har fått mig att se fram emot det istället för att bäva inför det. Det är ganska otroligt.
Läs mer om mina första månader som gravid på tvarodastreck.blogspot.com
3 kommentarer:
känner igen det där att vakna hela tiden under slutat av graviditeten! du gör helt rätt i att se fram emot förlossningen. Det är en otrolig upplevelse, kanske lite väl smärtsam men det glömmer man fort efteråt =)
fin blogg du har!
Jag var på 6 ultraljud för att kolla placentans placering, den satt långt ner och långt bak men som tur var inte ivägen.
Vilken tur att sånt går att kolla upp med ultraljud.
Sitter här med min nya mätta och belåtna bebis som bräker som ett litet nyfött lamm. Han fyller 3 veckor på torsdag.
Det där med förlossningen är inget att oroa sig för, det går, man kopplar liksom bort sig själv och bara 'kör gärnet' så vips så är bebisen född. Tiden står stilla på ett underligt vis. Å efteråt så minns man ingenting av det jobbiga - att det gör ont - fast det finns riktigt bra bedövningar mot sånt om man vill.
/Annika
tack sara, kul att du hittat hit :)
och grattis till nya bebisen annika!! skönt att fler än jag blivit uppkollade, då känns det inte så 'dramatiskt'.
Skicka en kommentar