Vi förberedde oss på en helvetes natt med gråt och vyssande och vaggande. Johan knackade mig på axeln klockan 06.15 imorse och viskande förvirrat; 'Ligger hon i sin säng??'. Jojomensan. Och där låg hon kvar och sov till 7tiden. Då vaknade hon glatt och låg och småpratade för sig själv en stund innan vi hämtade henne och la henne mellan oss. Där låg vi och mös en bra stund. En fin morgon vill jag lova.
Och nu håller på vi att preppa hennes rum. Snart ska hon få flytta in.
Och nu håller på vi att preppa hennes rum. Snart ska hon få flytta in.
2 kommentarer:
Åh, vad mysigt det låter! Tänk att det kommer många såna nätter framöver... Kram!
Grattis till det! När man får sova alltså... lyckan är ju obeskrivlig. Plötsligt är livet underbart igen och man älskar alla.
Skicka en kommentar