Midsommar och smuts

Jag älskar att klä upp mig. Att gå i vacka, roliga och fina kläder. Älskar att känna lukten av nytvättade kläder om min kropp efter en dusch. Älskar att köpa nya saker och gå omkring som katten kring het gröt innan man använder dem av rädsla för att spilla. Älskar nya, fräscha, vackra och fina kläder. Så när man ska ut på landet i tre dagar packar jag ner alla mina fina sommarlinnen, klänningar och söta sommarskor. Men något händer när jag åker båten över... När jag kommer fram byts fint ut mot bekvämt, vackert mot praktiskt och rent mot... ja, jag bryr mig helt enkelt inte längre...
Efter tre dagar med bara havsbad som tvätt och det enda utbytta kläderna är underkläderna (trots att man mest bor i bikini) så är allt som heter 'klä upp sig' som bortblåst. Där sitter jag på bryggan och sippar vin i sunkig, svettiga kläder, otvättat hår i ful frisyr och mår som allra bäst.
Vad betyder detta?
Inte så hemskt mycket för andra kanske. Men för mig blir det en skön kontrast mot mitt 'stads-jag', som får mig att känna mig lite mindre ytlig... lite mera naturlig. Lite mer på riktigt än annars...

(F.ö har mitt intresse för ekologisk levende ökat och sakta med säkert ska de som går att nytas ut, bytas ut. Några bra ekologiska tips och förslag?)