torsdag 16 juli 2009

Sömn, ljuva sömn... som jag saknar dig

BVC besöket gick bra, vi får nog behålla henne ;) BVC-tjejen, som så många andra vi mött i samband med förlossning och barnvård, får mig att känna mig så gammal! Hon såg ut att vara runt 25, var tvåbarnsmor och dessutom utbildade barnsköterska. Själv är jag lastgammal, arbetslös och bara börjat min 'karriär' som mor...

Elsie har blivit lite skrikigare. Hon kan skrika nu av ingen egentlig anledning. BVC-tjejen satt att det var normal i hennes 'ålder' och gav oss ännu en broshyr.

I eftermiddags var Johan och handlade och Elsie ville inte ta bröstet, hon bara skrek. Det var rent i blöjan och jag hade sån spänningshuvudvärk och var så trött efter natten att jag bara grät. Jag ringde Johan om och om igen men han hörde inte telefonen. Så när han äntligen kom hem en stund senare satt båda hans flickor och grina i sängen. Jag var så trött att jag inte ens orkade gå runt i lägenheten och vagga Elsie... Jag bara satt och grät. Jag bad honom att gå ut och gå med Elsie så att jag kunde få sova en timme. Och det gjorde han såklart.

Jag vaknade nu, nästan två timmar senare och de var fortfarande ute. Jag sov som en stock och det var ljuvligt. Helt ensam hemma, ingen liten skrutt i sängen, bara jag. Det var välbehövligt. Kommer nog be Johan om att få det här lite oftare... för att överleva...

6 kommentarer:

Anonym sa...

vet du, jag tror att jag såg din lilla familj på promenad i dag i Eriksdalslunden när jag var ute och sprang.
En skäggig kille rullandes en blå retrobarnvagn med vitt tyg som solskydd (precis sån vagn och sån man som på dina bloggbilder)

Då skänkte jag dig en liten tanke när jag sprang (eller snarare lufsstånkade, formen är inte riktigt tillbaka ännu) förbi.

Hoppas du fick sova riktigt, riktigt gott på din eftermiddagslur.

/annika

Sarah A sa...

Hej
Oj, vad jag känner igen mig i allt du skriver. Fick en liten Astrid för snart 7 månader sedan och min värld vändes uppochner. Precis som du skriver så var det glädje mixat med mycket oro och gråt. Jag fick en enorm "baby-blues" som varade lite för länge.
Jättebra att du kan be din käreste att ge dig lite egentid, det behöver du! Jag hade också jätteproblem med amningen, fick inflammation efter inflammation, men till slut funkade det. Lycka till och tro det eller ej så kommer allt bli helt underbart, ibland tar det bara lite längre tid :)

Atomflickan sa...

BRA att du bad honom gå ut med henne! Strongt gjort.

När Noah var nio dagar började han skrika mer, det är nog så. Men även om det är helt normalt så är det jobbigt. Jobbigt jobbigt jobbigt. KRAM

Anonym sa...

Oj,oj... jag blir helt svettig när jag läser ditt inlägg... här sitter jag, höggravid och har ingen aning om vad som väntar...

Kram J

Estella sa...

Det låter väldigt bra att dela på bördan, så gott det går vill säga... inte så lätt att dela på amningen precis. Hoppas att du får fler sköna sovstunder! Kram

Sophie sa...

annika: gud va roligt :) han känner sig som en kändis ;)
Höggravida J: Det är inte meningen att skrämmas... men jag hade nog gärna vetat om hur jobbigt det kan vara. det måste ju inte vara det. alla är ju olika. men förbered dig och din käresta på att bara fokusera på bebisen och ditt välbefinnande den första tiden, så kommer det gå bra, mycket bättre än för oss.