Det går inte snabbt, men det går framåt...Idag har varit en bra dag. Vi sov sent alla tre. Jag gick för första gången ut helt själv, till apoteket och hem. Det var så skönt. Sen har vi softat runt hemma. Elsie var vaken mycket, men inte skrikig som igår, utan bara ville att man skulle prata och sjunga för henne. Efter lunch (för alla tre) gick vi lite ärenden en sväng i solen. Elsie sov sött i vagnen hela tiden. Det är tungt att gå för mig, känns som om någon hängt tyngder i bäckenet eller nåt för rumpan väger ett ton! Men det var det sååå värt. Jag kan gå igen!!!! I solen! Med mina två finaste människor! De bästa som finns... Det har helt enkelt varit en skön dag.
Det är svårt att fatta att det är högsommar ute när man är så upptagna hemma som vi är. Lite sorglig tycker jag som ÄLSKAR sommaren helst vill ligga i en park och läsa skräptidningar. Men det får bli nästa sommar. Denna sommar går åt att lära känna Elsie och få ordning på vårt nya liv.
För det slår mig ofta, flera gånger om dagen, hur ofantligt annorlunda allt är nu och hur ytterst lite jag visste och förstod detta innan. Att bli gravid och gå runt och vara det, kretsar ju kring en själv hela tiden. Nu kretsar allt kring hon som kom ut. Den lilla fjutten som kom ut ur mig för mindre än 2 veckor sen. Hon som blev till och växte i mig. Och som är en del av mig och en del av Johan. Men ändå sig själv helt och fullt. Märkligt.
2 kommentarer:
åh, du (be)-skriver så bra hur tiden som nybliven mamma är! jag håller med dig om hur annorlunda allting är, och hur lite man visste och förstod detta. det var någon, minns inte vem, som sa att bli mamma/pappa är lätt men att var mamma/pappa är desto svårare. jag håller med!! det är det tuffaste men också det roligaste, häftigaste jag någonsin gjort!
Hej!
Alltså, jag har inte några egna barn, men tycker att det är så intressant och bra allt det du skriver nu när ni fått barn! Någon som pratar om allt det här. Det man vanligtvis annars hör är: "17 juli kom vår dotter, hon är underbar och vi mår bra alla tre", typ.
Funderar mycket över hur det kan bli när man får barn och jag tycker helt ärligt att det känns väldigt befriande allt det du skriver. Att höra att det kan vara så. Också. Jag hejjar på dig! På er!
Skicka en kommentar