måndag 3 november 2008

Ni

Tack alla ni som kommenterad på 'Vill du nåt'. Jag erkänner mtovilligt att eran uppmuntran fått mig att känna mig lite mer peppad (uppdatering: med detta menar jag att era posetiv kommentarer var kanske vad jag var ute och fiskade efter - inser jag nu i efterhand!) . Tänk att det finns människor där ute som tycker att jag är inspirerande och kreativ. Det är svårt att ta in, man har ju inte jordens självförtroende annars och just nu känns det extra lågt. Men nu känns det mycket bättre. Jag blir så glad att ni tar er tid att berättar för mig att ni gillar mig blogg. Tusen och åter tusen tack. En annan sak som gjorde mig glad var när jag läste på kajsas blogg i kommenterarna under toalettbilderna. En tjej skrev; 'Å, alma! Henne var det länge sedan jag läste. Jag gillar henne.' Vilken konstig och tillfredställande känsla! Jag må vara oinspirerad på klädfronten, men ni inspirerar mig att skriva på. Och det är kanske just det som jag kanske kommer göra. Skriva mer. Jag har varit så fokuserade på att detta bara ska vara outfits att jag nästan förnekat mitt riktiga behov: Att skriva. Så vi får se. Jag vet inte. Kanske blir det så, kanske inte. Jag följer erat råd och lägger ingen press på det. Det får blir som det blir.

5 kommentarer:

Josefine sa...

Jag gillar ditt språk, som man ju får se lite skymtar av ibland, så börjar du skriva mer kommer jag tycka att det är väldigt kul. Gillar dina outfit-bilder också - väldigt annorlunda från andra. Mycket skönt! Ska även bli spännande att se lägenhetfixet!

Ane sa...

Jeg håper du fortsetter! Liker bloggen din veldig godt - oppdaget den via Underbaraclara.

Hilsen en liten norsk frøken

Anonym sa...

Jag glömde att skriva en bamsekommentar på inlägget där du ville ha uppmuntran ju! Fy skämmes på mig verkligen. Men jag tror du vet att jag verkligen uppskattar din närvaro i denna ytliga subkulturella värld!?
I vilket fall som helst så tål du nog att höra det igen.
För jag gillar verkligen verkligen ditt sätt att vara i bloggvärlden. Just att du följer din linje, visar knasigt underbara bilder från jobbets toalett, bubblar på om det som du vill och är i så hög grad personlig. För vill jag läsa en blogg om trender, Balmain och Stockholms bästa latte och svindyra lunch så finns det 10 000 sådana. Men det finns bara en som du. Som är busig, söt, kombinerar färger plagg nytt och 2hand på det sättet du gör och bryter dig loss från normen. Du är du. Och jag älskar det! Och dina tankar om att every day is dress up day är ju precis så jag tänker och vad kan jag annat säga än; två briljanta hjärnor tänker densamma? ^^ haha
Nej, men du är bäst. Försvinner du så kommer jag jaga dig och bita dig i knäskålen. (!)
Krampuss

rebecka sa...

Jag ville skriva någonting bra i det inlägget du skrev, men jag kom inte på någonting som de andra inte redan hade sagt.

Jag bloggar så ofta jag kan både på min vanliga blogg och min outfitblogg. Och för att kunna göra det behöver jag inspiration och den hämtar jag hos sådana som du! Precis som du kanske också hämtar inspiration hos andra?

Jag har många gånger tänkt lägga ned, men jag kommer på mig själv med att tänka att det är inte mest för läsarnas skull jag bloggar. Jag bloggar för att det är kul, för min egen skull! Nu säger jag inte att man skall skapa ett helt liv efter sin blogg, men kanske dela med sig lite utav det!

Min outfitblogg är dock väldans tråkig om man jämför med din. Jag står bara rakt upp-och-ned i mina kläder, inget mer med det. Men jag gör det för att visa att folk som har ett bmi över 25 också borde få visa sig i sina kläder. Inte bara alla smalisar där ute! Men jag kanske borde öva mig lite att släppa loss framför kameran. ;)

Jag hoppas innerligt att du fortsätter blogga, för du är en färgklick i en annars så grå bloggvärld!

Joanna sa...

det är synd att man ska måsta fiska efter komplimanger.
för man behöver komplimanger och uppmuntran och fina ord.
varje dag ju.

så det var bara bra att du fick lite energi av kommentarerna.