Lördags stök

Hjälpte hjärtesorgs-vännen att packa ner hennes saker från deras gemensamma lägenhet. De var hemskt. På massa sätt. För hennes skull, men också helt ego. Jag tänkte på mig och J, på hur hemskt det skulle vara om vi separerade, på hur man aldrig vet. Jag älskar honom mer än allt och vill verkligen leva med honom resten av mitt liv. Men. Man vet aldrig vad som händer... Och det är så läskigt. Jag vet att vårat liv kommer att bli fullt med skratt och kärlek, förståelse och trygghet. Att hela vårt liv tillsammans kommer bli ett äventyr. Men tänk om det förstörs? Ursh. Det var hemskt.

Jag stod och virade dagstidningspapper om min väns framtidsdrömmar, la försiktigt ner hennes fd liv ner i lådor... Jag vet att hon kommer att bli lycklig en dag, att hon kommer komma över alla de tunga känslorna hon har nu. Men nu. Nu är det så tomt. Nu kommer ett vakuum.