Imorse träffade jag och Partymannen målaren (och hans två assistenter) i lägenheten inför bredspacklingen och målningen. Vi skulle bara kolla några små saker med honom, som spackling och målning kring ett fönster och väggarna i garderoben. Målaren och jag var tidiga så jag gick själv omkring med honom i lägenheten och pratade om detaljerna. Sist jag träffade honom tyckte jag han var så trevlig, men den här gången tyckte jag han var sur och konstig. Det kändes som han tyckte jag var jobbig gravid fjantbrud. Och så fort Partymannen kom innanför dörren så kändes det som stämningen blev mycket bättre. Jag blev skitdeppig och när Partymannen och jag gick en stund senare började jag gråta. För jag tyckte det kändes som om målaren inte tyckte om mig. WTF?! Varför??? Jo. Hormoner... dessa härliga hormoner. Jag tycker jag varit ganska besparad, men idag fick jag känna på det. Jag började grina för jag trodde att målaren inte tyckte om mig.
Tur att det snart är dax för Parvel att komma ut...
Tur att det snart är dax för Parvel att komma ut...
2 kommentarer:
TACK för att du skrev detta. Min sambo läste och insåg att det inte bara är jag. Det är fullt normalt att reagera så när man är gravid :).
haha ja, ett par vänner som (har är eller har varit gravida) jag berättade detta för visst precis vad jag menade :)
Skicka en kommentar