Tillbaka i stan. Efter att ha städat hela lägenheten utan och innan med J svidade jag om och gick på överaskningskalas. Härligt härligt. Karaoke och öl. Underbart. 
Rätt mycket runtsläpande i myskläder har det blivit.
Därav ett fattigt förråd av roliga bilder till bloggen.
Så här såg det mest ut:
Detta vet jag:
Nu är det ju jul igen, så jag försvinner iväg ett tag. 
Min nya frisyr är lite syntig tycker jag minsann. Jag älskar den.
På onsdagen hade jag:
Skor från BR, klänning, strumpbyxor och tröja från HM och halsband från Stadsmissionen.
På kvällen bytte jag om och gick och drack rödvin på söder. Najs.
'Jag ska nå taket, jag vet att jag kan!'
Byxor: Ellos
Top: Avklippt vintage klännin
Skor: Vintage
Synth: Nord Electro
Hört idag på TV riktat mot unga flickor från deras favorit docka Bratz:
I sann julpysselsanda har jag klätt mig, nu går jag ner och sen-lunchar med lite familj och vänner och sen bär det av mot pysslet.
Klänning: Åhlens
Strupmbyxor: HM
DAGENS VILL HA: min säng
DAGENS KLÄDSEL: svarta tajts, stor tunika från Åhlens, svarta koftan från Lindex
DAGENS SMINK: inget, ser förj*vlig ut
DAGENS FRISYR: Helt vild och ful
DAGENS HÄNDELSE: jag (okristna jag) gick in i kyrka, tände ett ljus och tänkte på min kusins farfar Olle som gick bort i förrgår kväll
DAGENS PLANER: åka till strängnäs ikväll för att göra en hemlis... (berättar när det är klart)
DAGENS SAKNAD: min säng, och J
DAGENS DUMMASTE: min bakfylla
DAGENS SJUKA: jag, bakfull
DAGENS DROG: ipren
DAGENS ROLIGASTE: att åka till strängnäs
DAGENS FAVORIT: min klippare Nico
DAGENS KÖP: bakis pizzan till lunch
DAGENS GODIS: ipren
DAGENS HUMÖR: segt som tusan
DAGENS ORD: bakis
Skor: Beyond Retro
Efter helgen i soffan med näsan i näsduken klädde jag upp mig igår kväll för att gå och äta med mina fd arbetskamrater som bjöd på sen 30års middag. Gulle dem. Jag trodde jag var frisk nog både för det och för att jobba idag, men det var visst fel. Nu straffas jag med ännu en natt med svårt att andas, och ännu en dag i soffan.
Klänning: Indiska
Halsband: Polen
Armband: Gåva från kompis
Kofta: HM
Fick stanna hemma idag, då jag imorse i duschen nästan svimmade av ansträngning. Lite feber- som mest är där för att retas- lite halsont, lite hosta, enorm trötthet och snorig näsa ligger jag nu på soffkanten och lyssnar på nobeldags-babbel och slummrar. Låter kanske skönt, men det är det inte, då jag i själva verket hade en väldigt rolig sak att göra på jobbet idag... J*vla skitförkylning. Försvinn.
Söndagförmiddag: Förkyld. Upplur på soffan medan J spelar julsånger på pianot. 
I ett härligt larvigt modehoroskop stod det att min favorit färg var lila. Det stämmer. 
Idag: nya fina Åhlénsklänningen. Kragen är underbar men har två band som man ska knyta ihop framtill och dem vill jag inte ha så de stoppar jag helt sonika in. Jag ska klippa av och sy till dem, men jag blev så sugen att använda den så jag kunde inte vänta tills jag hunnit göra det. 
Äntligen känns det bra om vardagarna igen. Jag fattar inte vad som varit problemet de sista veckorna, men nu verkar det ha vänt iallafall. Det är en välsignelse. Jag har energi (utan att ha tagit upp träningen som jag borde), jag har klädglädje (som jag varit utan ett tag, ingen inspiration har hjälpt) och jag har tom arbetsglädje (trots att jag känner mig lite efter alla som har häftiga, välbetalda och intressanta jobb)! Trots ett besked om utebliven julbonus (vilket i sin tur medför att thailand i feb/mars är att glömma) så känns livet ok. Märkligt hur det kan ändras så där, bara helt plötsligt. Men å andra sidan, kan man bli ledsen av ingen egentlig anledning, så kan man väl bli glad lika lätt.
Fin topp idag. Jag älskar den. Älskar sa jag.
ps. Tack för alla fina kommentarer kring det elaka inlägget om min blogg. Det värmer i hela mitt hjärta. Tack.
Igårkväll fick för mig att jag skulle googla mitt bloggnamn whatalmawears istället för att gå och lägga mig. Hittade inte så mycket intressant, förutom en blogg som heter blacksatindress. En tjej som tydligen fann mig blogg, ja hon får beskriva med egna ord: "Fy faan, hur kan han äta grisinälvor, maskar, kobajs...Jag tror jag spyr!"-YouTube-mannen-som-äter-allt, alltså såpass grose och äckligt att jag nästan spyr."
Inlägget hon ägnar åt mig handlar mest om att jag äcklar henne för att jag inte stavar till hennes belåtenhet, har enligt henne fula kläder och för att jag använder något jag hittat på gatan (vilket är helt sant, ett metall 'S' som jag satte i ett halsband). Hela inlägget var väldigt 'underhållande', speciellt när hon skriver att hon känner sig 'copycatad' för att våra layouter är så lika, eftersom jag startade min blogg ett drygt halvår innan henne, but hey, who's counting? Sen är hon rar och föreslår en insamling till förmån för de kläder hon tycker att jag saknar, är det inte fint så säg?!
Nej, men allvarligt; Jag har läst väldigt många bloggar sen jag själv började för drygt ett år sen och 80% av dem skrivs av tjejer som är 10 år yngre än mig och har en klädstil som är mil från min egna. Men när jag hittar en blogg som jag inte får ut någonting utav så går jag till nästa och inget mer med det. Att ägna ett helt inlägg till att trasha någons blogg är nytt för mig (på sätt och vis gör jag detta nu, iom att länka till bloggen som trashar min, men jag vill visa vad som händer där ute och då måste jag tyvärr upprepa någon annans dåliga beslut). Jag tycker det barnsligt och elakt. Vad vinner man på det här? Jag har förstått att det här förekommer, tjejer som mobbar och blir mobbade via sina bloggar. Vad fan är det för fel på tjejer? Varför mobbar vi varandra? Varför är det så svårt att stötta och peppa varandra? Jag tror att anledningen till att killar ofta kommer längre i arbetslivet, är tuffare och tar för sig rent allmänt, är för att de alltid känner andra killars stöd. Killar kan självklart mobbas också men inte på det sättet tjejer gör. Det är bristen på stöd tjejer emellen som saknas. Speciellt när man är lite yngre. När man utvecklas och försöker hitta sig själv, sin stil, sin musiksmak, sin sexualitet mm. När man som mest behöver andra tjejers stöd så är tjejer som mest elaka mot varandra. Varför?
Jag kunde ju självklart inte låta bli att läsa delar av resten av tjejens blogg, och det är tydligt att tjejen och jag är väldigt olika och jag kommer inte besöka den igen. Men någon annan tycker säkert om den. Och vem är jag att döma vad som är en intressant blogg och vad som inte det? Smaken är ju som baken. Synd bara att vissa måste kasta bajs på andra.
Eller som Clara sa; Det är mest synd om henne.
Ja, det är det verkligen.
