Vägen till perfekt syn är lång... och suddig...

Det blev en kort dag på jobbet idag. Dagen började på Globens ögonklinik där jag var på en hysteriskt lång undersökning för att fastställa om jag kan operera mitt synfel. Kvinnan jag talat med när jag bokade tiden hade pratat något om ögondroppar som gjorde att jag inte fick köra bil samma dag. Jag tänkte inte mer på det, hon sa dessutom att det inte var säkert att jag skulle behöva dem. Väl där visade det sig (efter ca en timmes undersökningar) att jag skulle behöva dessa droppar (som bla utvidgar pupillen). När hon droppad sa hon att jag skulle se lite illa under dagen. Och rätt hade hon.

Det har varit en helt vidrig dag. Jag har inte kunnat titta på någonting som inte är minst 2 meter framför mig utan att bli alldels yr och illamående. Allt nära är suddigt! Det kändes lite som om jag hade druckit ett par glas för mycket, yrsel, illamående och ögongloberna insmorda med vaselin. Dvs: jag kunde inte jobba med datorn, kolla på papper, fylla i papper, läsa eller skriva utan att jag började må hemskt illa. Som en skamsen hund fick jag meddela mina chefer att jag var nog så illa tvugnen att gå hem. Jag kunde inte jobba och mådde dessutom så illa att jag vid ett tillfälle satt och djupandades framför papperskorgen bakom mig i rädsla för att frukosten skulle komma tillbaka...
Bara denna texten har tagit mig dubbelt så lång tid att skriva än vanligt, för jag måste ta små pauser hela tiden. Jag ser mycket bättre nu är för 6 timmar sen, men det är fortfarande väldigt suddigt. Men imorron ska jag vara helt återställd (lovade hon).

Innan allt detta hände hade jag en liten fotosession med Sigge.
Jeans & top 1 & 2: HM
Skor: Beyond Retro