Jo, tack, bara bra tack.

Allt är bra,
ingen behöver veta.
Allt är som det ska,
det är inget att tala om.
De har så mycket annat,
som tär på dem,
varför ska jag lasta dem med mitt?

Nej. Jag ljuger.

Jag måste läcka ut nånstans,
annars exploderar jag.
Allt är nog inte som det ska,
när det trycker inne i bröstet.
Det får bli här.
Där anonymitet är på låtsas,
och www-utrymmet bara mitt.

Så är här det;

Allt är inte bra.
Allt är inte som det ska.
Något i mig överraskar mig,
med plötsliga tåranfall.
Hela jag fyllas av skuldkänslor,
jag vill räcka till för alla andra.
Men så fanns det inget kvar till mig.

Och det är mitt eget fel.