-Epidural är underbart, men tar en jävla tid att sätta. Speciellt när man har täta värkar. Och ibland får man vänta på läkaren. I mitt fall i två timmar. Ett rent helevete.
-'Maternity bluesen' som kan komma på den tredje dagen kan sitta i bra mycket längre än en dag eller två. En vecka drygt för mig skulle jag säga. Och alla skuld och skamkänslor, oro och ångest som dök upp är normala och det är OK ATT RINGA EN MAMMA, KOMPIS eller dylikt och grina och få tröst. Det hjälpte iaf mig.
-När bebisen är ny ska det inte finnas några måsten eller annat i mitt och partnerns liv. Dvs renovera kök = BIG NONO. Packa upp en nyinflyttad lägenhet = BIG NONO. Mamma och pappa ska bara behöva tänka på bebis, eventuella katter eller äldre barn.
-Att amma är svårt och kommer inte naturligt för alla. Och man måste inte tycka om det. Inte från början, eller aldrig nånsin. Och alla sätt är bra, bara barnet får i sig mat och mamma behåller förnuftet. Någolunda.
Om jag kommer på fler saker, vilket jag lär göra, så återkommer jag.
8 kommentarer:
att det här med amning skulle vara så laddat! De kvinnor som väljer att inte amma är jag grymt imponerad av.Själv känner jag mig anklagad och som mindre "duktig" bara för att jag ger delvis ersättning eftersom det inte räcker med bara amning.gammelfarmor frågar alltid om jag fortfarande inte har tillräckligt till honom och det får mig alltid att känna mig kass.
Måste bara säga att du är en fantastiskt vacker mamma. Du ser så tillfreds ut och Else ser underbar ut. Sköt om er alla 3! :D
Jag har nyligen hittat hit... och ah, GILLAR hur du skriver så ärligt och rakt på sak! Och JÄTTEMYSIGT att läsa om ert "nya liv" med Elsie :D Själv är jag nu i vecka 39... och väntar på "allt", både det underbarthärligafantastiska och det besvärligtjobbigaoroliga du skriver om!
hanna: ja, det sorgligt. vi har så mycket krav på oss att vara fantastiak mammor, ammande undersköna jungfruar som lever enbart för man och barn. och som ser ammningen som guds gåva till kvinnan...
memilla: tack du. tillfreds vet jag inte... men tack ändå :)
JoHo: Va roligt, hoppas du kommer tillbaka. Och Grattis! Stort lycka till med allt.
även om du hade fått reda på det innan sp hade du inte trott på det eller förstått vad vi menade, för vissa saker måste man bara uppleva för att någonsin förstå!
Jag har en till (som kan komma lite längre fram): det finns nåt som heter feberkramper och det är inte farligt för barn, även fast det ser ut så.
Jessika, som inte visste, och trodde att det var slutet
anna: jag hade ändå velat veta.
Jag har en till också: Att man efter förlossningen kan få koagler (för er som inte vet är det levrat blod, som en klump med blod) som kommer ut när man minst anar det, stor kan den vara också. Vilket när man tänker efter egentligen ganska logiskt, men otroligt otäckt om man inte vet om det. Själv fick jag värsta paniken och trodde att livmodern var på väg ut och ropade på min sambo som också blev rädd och ringde till förlossningen och frågade vad det var. Vi kände oss lite hysteriska efteråt med alla känslor som är upp och ner och plötsligt kommer en stor blodklump ut. Det där hade jag gärna velat veta innan.
Skicka en kommentar