Sent svar på frågorna

Miss Muffin sa...

* Hur gick det till när du skulle börja amma på BB? Hjälper de en? Bevakar den en? Vad händer helt enkelt.

Jag misstänker att det lite olika beroende på vilken slags förlossning man har. Efter att jag var sydd och krystat ut moderkakan (ca 2 timmar efter födsel) fick jag äntligen lägga Elsie vid bröstet. De hjälpte till att lägga henne rätt och såg till att hon tog bröstet men inte så mycket mer. Vi låg på eftervård på Södra BB och där hjälpte barnmorskorna till med amningen. En del la Elsie som hon skulle ligga, tog tag i bröstet och körde in det i munnen på henne, och frågade knappt om det var ok. Nu var det det för mig, men jag vet andra som inte känner sig så bekväma med det. Då ska man nog hojta högt innan de börjar. Hela tiden på BB så ringde vi på klockan varje gång vi skulle amma, för att vara säkra på att hon och jag gjorde rätt. Jag var rätt uppskrämd av historier om barn som lär sig fel från början och sen aldrig kan lära om sig. (Det visade sig vara hur fel som helst fick jag veta när jag började gå på Amningcentrum ett par veckor senare. Små bebisar är jätteduktig och kan lära om sig!) Jag fick små blåsor och därför fick jag gummittutan, som jag inte gillade. Men det kan vara bra att ha för att skona bröstvårtorna i början, men då hade jag velat veta att jag ammade rätt utan den! Generellt tror jag att man kan få massor av bra hjälp på BB med amningen, handgripligen och information. Får man det inte av en, så får man fråga en annan :)

* Känner du dig återhämtad fysiskt? Eller är du trött i kroppen (kanske svårt att säga när man inte får sova ordentligt iofs... min värsta grej med att ha bebis snart: inte få sova. inte bra för mitt humör. inte bra alls)?

Sådär. Har liiite ont där jag blev sydd ibland. Och kan fortfarande inte bajsa som vanligt. Gör ont som 17. Rumpkompisarna försvann och kom tillbaka... Så nja. Sömnen är faktiskt inte så farligt. Man vänjer sig. Konstigt nog.

* Hur upplevde din kille förlossningen och mottagandet och allting på BB?

Han upplevde förlossningen som mycket naturligare och härligare än vad han hade trott. Han trodde tex att han inte skulle våga (han är lite rädd för blod) klippa navelsträngen, men det tyckte han kändes helt rätt och inte alls läskigt när han väl var där. Dessutom hälsar han att kaffet var gott :)

* Är hela lägenheten färdig nu? (i så fall: herre gud vad imponerande! vi är färdiga nu, bara måla lilla trappan också, efter ett års tragglande med renovering)

Nej, tyvärr. Vi har lite smått kvar plus att hallen är omålad. Dessutom har vi inte alla möbler på plats och har därför inte satt upp nåt på väggarna. Men renoveringsmässigt är vi snart där!

sofie s sa...

jag är riktigt nyfiken på hur nya lyan ser ut alltså :) sen vill jag tacka för en väldigt trevlig blogg!

Tack fina du. Jag ska lägga upp lite bilder på hur det ser ut nu. Och sen när det är klart kommer ännu fler!

Sofia sa...

Hej! Först vill jag tacka för en himlans bra blogg. Så skönt att nån "vågar" säga hur det verkligen är att ha en liten bebis och att bli förälder för första gången. Att det kan vara jobbigt och att man kan må sissodär emellanåt. Själv är jag gravid i 5:e månaden med vårt första barn och jag har en fråga om detta med relationen med pappan efter att barnet är här. Alltså; hur tappar man inte bort varandra i sömnlösa nätter, skrik och allmänt kaos? Hur behåller man den braiga relation man har trots att man har blivit tre? Har du/ni några tips? De tas tacksamt emot =)

Tack! Det känns härligt med all den fina feedbacken jag får från er ang det jag skriver om. Skönt att veta att man inte är ensam lixom. Angående relationen som nybilvna föräldrar så tror jag att detta är en av de svåraste sakerna med att bli föräldrer. Jag och min kärlek jobbar på det, men det är inte helt lätt. Jag tror dock att det viktiga är att man inte går och surar över saker (vem som får sova mest, plocka mest, vem som får mest egentid osv) utan att man säger till när man känner att nåt känns fel eller orättvist. Det kanske känns larvigt att påpeka att man skulle vilja sova 2 timmar eller vara för sig själv ett tag eller bara slippa nån syssla hemma som känns orättvis. Men inget är för smått eller dumt om det känns dåligt. Ofta räcker det att vädra sina känslor så känns det bättre. Och om man pratar om det på en gång så är risken mindre att storbråk bryter ut. Småtjafs är bättre än storbråk. Och efter varje tjafs/bråk måste man pussas och kramas, även om man kanske inte vill först. Sen när man står där med armarna runt varann så känner man hur skönt det är och vill knappt släppa. Iaf ibland :)
Några bättre tips än så har jag inte just nu. Vi jobbar själva på det.
Jo. En annan sak. Att drömma och planera framtiden. Typ en resa, sommarhus, ( i vårt fall) sitt bröllop, ommöblering hemma, en fest eller nåt annat kul. Det gör att relationen inte bara känns som bajsblöjor och sömnlösa nätter.

Stina sa...

Hejsan, tack för en bra och ärlig blogg! Här kommer några frågor från mig:

- Vad du har för planer efter mammaledigheten?

Jag vet inte. Det är lite läskigt. Jag måste verkligen gå igenom mig själv. Ett tag var jag säker på att jag ville bli copywriter. Nu vet jag inte om det är rätt väg... Jag har ingen aning just nu faktiskt. Men det känns ok. Läbbigt. Men ok.

- Hur många barn vill du helst ha?

Åh. Om jag får vill jag gärna ha 3-4. Det vore kul.

- Planerar ni att gifta er?

JA! Nu gärna. Men det får bli när vi har råd...

Många kramar från en trogen läsare