Förkylningen och täppan är något bättre. Jag ska skölja igenom näsan innan jag går och lägger mig. Hostan har blivit mer intensiv och 'slemmigare', men jag kunde iallafall andas större delen av dagen.
.
Kl 13 idag var jag hos BM och pratade. Allt var bra med bebisen. Skönt. Oron finns alltid där. Min BM. Lena. Hon är så fin. Jag fick gråta ut en skvätt och tycka lite synd om mig själv, det var skönt. Det mesta av det som krossade mig veckan före jul är bättre, men vi fick veta att alla badrum i vårat hus ska renoveras under våren och detta påverkar ens lägenhet i ca 6-9 veckor. Och tanken på att detta skulle komma när jag är hemma med en liten nyfödd får mig gråtfärdig. Vi har pratat med dem och de kan förmodligen lägga det senare under våren, runt maj, men det känns ändå inte roligt att veta att det ska vara bygg-gubbar som springer här i flera veckor och inte kunna duscha och gå på toaletten när man är hemma hela dagarna med en bebis.
.
Speciellt med tanke på hur det var när Elsie kom. Hur jag låg inne i sovrummet utan att kunna gå ut på två veckor, ammningen funkade inte, jag var tvungen att duscha efter varje toabesök och allt detta medan Johan renoverade vårt kök och packade upp vårt hem (vi flyttade in 2 dagar innan hon föddes). Jag var depprimerad i veckor och Johan hade magsår för att allt var så stressigt. Lycklig första tid?! MY ASS.
.
Men allt skulle tas igen med Dutten. Den här gången skulle jag, vi, få den lugn och ro jag, vi, förtjänade. Jag, Johan, Elsie och Dutten. Så kommer det här och lägger ett grått moln över allt.
.
Ja. Man ska tänka posetivt. Och inte måla fan på väggen. Vara glad för det man har. Inte ta ut något i förskot och BLA BLA BLA. Men kan jag inte bara få vara orolig? För det går lixom inte att sudda ut för att någon säger att man ska det.
.
Men täppan är iaf bättre :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar