Här var några inlägg jag gillade. Av olika skäl.
10 stycken hemliga drömmar...
Inredning hos frk pimpinell...
Snabbspolning...
Reklam...
och sist men inte minst
en gamal favorit som verkar ha återuppstått!
Trevlig klickning!
Kvällen och natten var lugna och det verkar som jag slipper penicillin och smärta, hurra!
Jag känner mig ganska pigg och frisk, så tänker varken klaga eller fiska efter sympati :)
Inatt klockan 02:00 vaknade jag med fruktansvärd värk i vänster öra. När jag reste mig släppte det lite, och efter en stund insåg jag att jag måste fått öroninfektion eller öroninflammation. Jag började googla och mycket riktigt verkade alla symptomen peka mot detta. Jag gick då upp och tog två Alvedon och efter ca 40 minuter släppte värken något och 2 timmar efter att jag vaknat lyckades jag somna om. När jag vaknade vid 6-7 tiden första gången var smärtan borta, men bihålorna känns märkliga och jag har lock för öronen.
Johans mamma och pappa är på besök så Elsie hade många att leka med hela morgonen så jag sov till 08.
Har mått ok under dagen, men jag äter Alvedon och har tyvärr varit tvungen att börja med nässpray igen...
Två veckor var jag frisk. Sabla känsliga slemhinnor.
Hon är klok hon. Man måste inte ge upp sina egna behov för att vara en bra mamma. En lycklig mamma är en bra mamma.
Jag gillar att klaga.
Men på sista tiden tycker jag varit ganska poestiv! För att vara mig :)
Ursäkta min ofräsha rubrik. Men så är det just nu. Näsan är full med torkat blid och små sår (?). Täppt täppt täppt, gravidtäppa och kanske en begynnande förkylning...?
Förutom det har jag lite svårt att gå, pga bäckenuppluckring och ryggont. Köpte ett dyrt busskort idag för att kunna röra mig de närmaste veckorna.
När livet känns oglaoröst känns det skönt att läsa saker som detta. Gillar när snygga, lyckade människor gläntar lite på dörren på fasaden på vad som verkar vara ett "felfritt liv". Inte för att jag önskar någon detta, men i elände kan sällskap vara skönt :)
Jag har otroligt mycket tur med massa snälla vänner och bekanta som hjälpt mig med Ugglalala på olika sätt. Nu sist min goda väns syster som hjälpt mig fotografera Ugglalalas till hemsidan. Guld! Men. Nu har hon fullt upp och jag behöver fota Ugglalalas ganska snart. Är det nån där ute som bor i Stockholm och är en bra fotograf och ljussättare och har tid och lust att hjälpa mig några timmar? Det finns inga pengar att tjäna, bara en chans att ta hem en ugglalala (om man vill).
Hör av dig i så fall!!
Jag har varit beroende länge nu. I perioder har det varit dagligen. Just nu är det sporadiskt. Det fyller mig med lust och längtan, glädje och värme.
1. Var är din mobiltelefon? I handen.
2. Var är din andra hälft? Nära
3. Ditt hår? Smutsigt
4. Din mamma? Mormor!
5. Din pappa? Morfar!
6. Det bästa du vet? Lugn.
7. Din dröm i natt? Ofokuserad.
8. Din dröm/ditt mål? Drömjobbet.
9. Rummet du är i? Mysigt
10. Din hobby? Skapa (skrev 'Sy' först, men kom sen på att det bara är en del av min hobby, 'Skapa' är en bättre beskrivning...)
11. Din skräck? Döden.
12. Var vill du vara om sex år? Där
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Tv-fri
15. En sak du önskar dig? Tålamod
16. Var du växte upp? Södermalm
17. Det senaste du gjorde? Sydde
18. Dina kläder? Fläckiga
19. Din tv? På
20. Ditt/dina husdjur? Katter
21. Din dator? Mobilen
22. Ditt humör? Skönt
23. Saknar någon? Ja
24. Din bil? Icke-existerande
25. Något du inte har på dig? Ytterkläder
26. Favoritaffär? Moonsun
27. Din sommar? Försvann
28. Älskar någon? Många!
29. Favoritfärg? Grön
30. När skrattade du senast? Nyss
31. När grät du senast? Nyss
Jag har iaf kommit igång med lite yoga nu (bättre sent än aldrig), tack vare en site som heter 'Spark i magen' kom jag ihåg vilka rörelser jag gjorde under graviditeten med Elsie och kände att jag kom in i andningen och allt på en gång. Jag har gått på yoga av olika slag i flera år, men var osäker på vilka rörelser som var extra bra för gravida (och vilka jag skulle undvika).
Men min ide om att göra yogan/stetchen 2 ggr om dagen kan jag glömma. 1 ggr dagen med för den delen. Jag börjar med 1-2 ggr i vecken eftersom jag efter första genomkörningen i helgen har rejäl träningsvärk. Jag är uppenbarligen mer otränad än jag trodde.
ps. Sen några veckor tillbaka har jag kunnat känna något som bäst kan beskrivas som om bebisen lixom skruvar sig ner till 'utgången'. Mycket lustig och lätt obehaglig känsla.
När vi ändå är på min kropp och tallar; Jag glömde berätta om mina boobs. Mina hysteriskt stora boobs.
Redan efter några veckor kände jag att de växte. Vilket är normalt. Men jag, som är växlat mellan 75a-b genom åren, trodde de skulle hålla sig ungefär så stora som i förra graviditeten. Fel. Redan i vecka 14-15 hade jag vuxit ur allt, tom sportbhn som egentligen inte går att växa ur (trodde jag). Jag vet inte exakt när jag tog mig i kragen, men jag plågade mig igenom ett antal veckor i för små bhar som gav mig dubbelbröst.
Sen gick jag till Details, en underklädesbutik som finns på ett par ställen i Stockholm. Till saken hör att jag avskyr att köpa bh. Jag tycker nämligen om att förminska min byst till skillnad från många andra. Jag vill ha små platta bröst och varje gång jag försöker köpa Bh envisas både Bhar och personal med att förstora mina bröst!
Speciellt nu, som mina bröst redan kändes alldeles för stora, bönföll jag kvinnan att hjälpa mig förminska dem. Inget annat. Dessutom kan jag ingenting om Bhstorlekar, modeller och funktioner. Hon fick hålla mig i handen och guida mig genom djungeln och det hela slutade lyckligt med en svart och en vit MINIMAIZER som jag burit varje dag sen dess. Bysten känns fortfarande stor, men iaf hanterbar nu. Det roligaste var chocken jag fick när jag insåg vilken storlek jag nu hade. Jag trodde jag var en 80-85 B-C. Jag är nu en 75 F!
Jag hoppas dock att bebisen ska suga musten ur mig och dra ner mig till en 75 A-B så snart som möjligt...
Idag gick jag in i vecka 34, dvs jag har 33 fullgångna veckor bakom mig. Jag har ingen exakt koll på vikten iom att jag är lite osäker på startvikten vid "befruktningen", men jag gissar att jag gått upp ca 12 kilo hitintills. Jag är större än förra graviditeten generellt, men tillhör en skaran kvinnor som inte går upp allt för mycket under graviditeten. Detta har inget att göra med hur jag lever, äter eller tränar (eller inte tränar), utan det är olika för olika människor. En vän till mig är mycket petite, äter nyttigt och tränar lagom och gick upp 25-30 under sin graviditet. Alla är olika. Jag gick upp som mest de första 5-6 månaderna och nu har det stannat av lite.
Jag ser dock fram emot låååånga promenader i mars/april och en å annan springtur i början av maj. Få tillbaka flåset och kanske våga sig på en bikini i sommar :)
Här ligger jag, nyvaken och utsövd, i min mammas gästsäng. Jag hör Elsie springa runt utanför och hennes mormor stöka i köket. Den här helgen har Johan fått en liten paus, en liten minisemester, en chans att hämta andan. Han är hemma själv med katterna, tar sovmorgon, plinkar på gitarren, fixar med sitt nya musikprogram på datorn, spelar kanske in nån låt, ligger på sofflocket, äter pizza när han behagar, bakar kladdkaka och skiter kanske i att äta middag. Vad vet jag. Har det mysigt för sig själv i af.
Vi är båda såna som verkligen uppskattar att få vara för sig själv. Jag fick mitt i höstas när de var i Ludvika 2 ggr. Nu var det Johans tur.
Tur för mig att min mamma dessutom tar Elsie på natten och morgonen och jag sovit bättre än på flera veckor! Men nu längtar jag efter min lilla skrutt och tänker därför gå upp!
SMBC avslutar sin blogg där hennes nya liv tar vid. Det är sorgligt men fint. Nu är hon någonting annat. Ett annat liv har börjat.
Det får bli kvällens sista tanke. Nu är det godnatt. Vi ses imorgon.
Ojojoj, vad Claras bloggskola om foto får mig att inse vad rutten jag är på att bry mig om bilderna här på bloggen.
Sen jag började blogga med iphone har det blivit mycket risiga bilder. Vilket är synd, för egentligen gillar jag att fotografera. Så länge jag slipper tänka så mycket. Borde nog ta åt mig av Claras tips. Inte för att jag tror att det kommer göra min blogg stor och poppis som hennes. Fast... det skadar inte att pröva.
Igår var jag på en gudomlig massage på mitt favoritställe Moonsun. De använder sig av naturliga och ekologiska produkter och är dessutom supergulliga och jätteduktiga. Jenny masserade mig i en sån gravidbänk med hål för magen. Ligga på mage är så underskattat. Jag höll på att somna flera gånger under den knappa timmen hon knådade min värkande rygg, trötta ben och förslappade armar.
Efteråt kände jag mig som en ny människa. Kroppen kändes lixom... befriad på nåt sätt. Nu ska jag göra yogarörelser varje kväll och om en vecka ska jag försöka göra det både morgon och kväll. Om kroppen vill det vill säga.
Jag tycker om att klaga. Jag vet att en del tycker att det är trist och gnälligt, men jag gillar det. Jag får lixom ur mig lite av det som är jobbigt när jag klagar, när jag delar med mig av det. Känner mig oxå lite mer mänsklig.
Många av de människor jag avundats genom åren har jag sällan sett en nyanserad sida av. Det är en polerad sida som visas upp och det är den som jag avundas. När jag var 22 och gick i terapi sa min terapeut brutalt; "hon är alkoholist" om en skådis jag beundrade djupt och var avundsjuk på. Då blev jag mest ledsen, men förstår nu i efterhand vad det var hon försökte göra. Hon försökte spräcka illusionen av att den här människans liv var bättre än mitt.
En del bloggar jag läser är lixom en perfekt bild av ett liv. Ingen smuts i hörnen, ingen inneboende ångest som lurar, inga fula onda tankar om andra människor. Bara spännande jobbuppdrag, snygga jackor och fantastiska lördagar i en enda lång rad. Jag tillbringade ett antal timmar igår med att scanna in patientjournaler, går runt i en fin men ack så tråkig pop-gravidjacka och tillbringar oftast lördagarna i mjukiskläder, hemma, tvättar eller städar eller sunkar runt med Elsie och Johan.
Det glassigaste i mitt liv är nog Linas matkasse som kommer var 14:de dag. Och min Josef Frank-väska jag fick för 3 1/2 år sen.
Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt liv. Jag lever med en man som får mig att må bra och känna mig trygg. Och dessutom är han ganska snygg! Och vi älskar varann. Jag har en underbar dotter och två fina, men ibland irriterande (när Elise sover länge och de väcker oss kl 05 bara för att de inte tycker vi ska sova mer), katter. Jag har goda vänner och en familj som finns där för oss. Jag är frisk och vi är inte rika, men inte heller fattiga. Vad har jag att klaga på kan man undra?
Ingenting. Men jag klagar inte för att jag är olycklig. Utan för att det är lite skönt att älta av sig lite bajs ibland när man glömmer hur gott man har det. Vilket är mänskligt att göra. Bara man kommer det ibland och njuter av det. Det gör jag. Ofta. Mycket oftare än jag klagar. Men ser ingen anledning att berätta om det alltid. För när allt är bra är det oxå lite tråkigt. Inte för mig. Men kanske för dig :)
Ps. Därför har jag en ny kategori, Tre bra saker. Ibland när jag behöver en påminnelse om allt det små braiga saker livet innehåller så kör jag en sån.
Jag har hittat en ny bra foundation. Den sitter bra, håller mitt ansikte matt och fräsht länge. Den är dessutom bra mycket drygare än jag först trodde.
Vi tror lillkorven har fått vattkoppor. Upptäckte det när jag skulle sätta på henne pyjamasen tidigare ikväll, hon hade massa röda prickar på mage och rygg som verkade klia. Och igår kändes hon lite varm.
Det är visseligen ingen fara och egentligen lika bra innan hon börjat på dagis den sista januari. Lite jobbigt för Johan dock som måste roa henne hemma (eller får iaf inte ta henne nånstans där hon kan smitta andra) i 7-10 dagar.
Vi får se imorgon.
Jobbat med Ugglalala idag för första gången sen innan jul. Det var såklart svinkul. Superhärligt. Som det alltid är. Men. Jag är så långsam nu. Jösses. Allting tar forever jämfört med förut. Men jag är igång, och tar det i den takt det funkar nu. Känner ingen stress.
Har en ny spännande ide/produkt som jag tro på! Berättar mer snart!
Så här ser jag ut idag. Och inser att det inte är konstigt att det känns som jag bär omkring på ett ton sten.
Många vackra, långa, smala kvinnor var det på bilderna i Röda Mattan del 1 och 2 på elle.se. Och de flesta var ju fina. Här är dock några personer/detajer som jag tycker förtjänar uppmärksammas:
Det otroligt osexiga innehållet av min handväska just nu;
Jag är ingen mästerkock, men en god enkel linssoppa kan jag faktiskt. Om du vill prova, gör så här;
Hacka upp en gul lök och 2-3 morötter (och ev annan rotfrukt du har hemma tex en palsternacka eller en potatis, addera då 1dl vatten till per tillägg) Koka upp ca 7-8 dl vatten. Lägg i 1 1/2 grönsaksbuljongtärning. Häll i 2-3 dl röda linser (gärna saltå kvarn, de är bra i soppor). Koka 10 min. Kryddning kan man alternera som man vill. Enklast är att hälla i ett kryddmått timjan. Extra sting får man med lite wasabi, ca 2-3 teskedar. Servera med en brödbit. Jag öser på med smör på min. Ost känns överkurs.