lördag 1 januari 2011

Nytt år

Det blir ingen nyårskrönika idag. Jag insåg igår kväll att jag förmodligen hade bihåleinflammation och fick detta bekräftat nu på fm av min far. Nu väntar penicillinkur. Jag gick till sängs 23.40, höll mig vaken till 12 för att önska min käraste gott nytt år och somnade sen. Johan har knappt fått sova pga alla nyårsraketer som höll Elsie orolig hela natten. Nu är hon omöjligt trött och vi har lagt henne med förhoppningen att hon somnar. Själv ligger jag under täcket och tycker synd om min förkylda, trötta man som städar köket...

Är det bara vi som har det så här? frågade han förtvivlat imorse. Nej, sa jag, jag tror inte det.

Är det bara vi?

-

4 kommentarer:

Emma sa...

Nej, min nyår var väl inte heller vad man kan kalla för perfekt, firade hemma eftersom min pojkvän blivit jätteförkyld och jag verkligen inte har råd att bli sjuk just nu (håller på med mitt examensarbete).
Hade dessutom får en släng av ångest under förmiddagen så jag var helt emotionellt tom och jättetrött och somnade därmed tio över tolv, ensam, hemma.

Anneli sa...

Såklart är ni inte de enda, även om ni nog har det tyngre än många andra just nu. Hoppas ni kryar på er fort, det känns extra jäkligt att ni ska bli sjuka när så mycket annat är tungt samtidigt.

Louie var också skraj för raketerna. Han fick vara uppe med oss mellan 23.30 och 01.00 och satt i min famn och hoppade en halvmeter varje gång det small lite extra högt. Förbjud skiten, åtminstone för privat bruk så det slipper smälla hela dygnet.

Styrkekramar och pepp till dig Sophie! Det blir bättre, lovar.

cruella sa...

Nej, varför skulle det bara vara ni? Alla blir trötta och sjuka någon gång, ibland sammanfaller det olyckligare än annars. Men det är bara att trampa på. Det kommer ljusare dagar.

Krya på er och gott nytt år.

Johanna Stenius sa...

Jag har verkligen tänkt på det du skriver här. Ni är inte ensamma, det är så himla skönt att läsa att andra ibland har det som vi har det ibland, sådär eländigt att man nästan måste skratta åt det efteråt. Jag känner igen mig så otroligt mycket i situationen, måste också skriva om detta framöver. Får väl bli nästa gång vi har det riktigt eländigt här i Uppsala. Kram till er!