Det här är Sven.

Han ska flytta till London. Lycko honom!

Men han är inte klar ännu. Jag visar honom innan han åker. Fylld och glad.

På kontoret/systugan

Älskar basker. Igen.

Knäkatten

Orvar är en rolig katt.



Ofta hittar man honom så här på golvet.

17 + 0 = rakt in i 18de veckan!

Jahapp, nu var det tisdag och det betyder en ny vecka i graviditeten. Om två veckor är det Ultraljud, längtar så in i helvete. Ibland får jag panik och tänker att bebisen inte lever längre. Att något har hänt. Att något är fel. Det är normalt. Det är normalt att få panik när man bär nåt så viktigt i magen.

Jag ser ut ungefär som för två veckor sen. Inte så jättestor skillnad. Beror nog på att jag egentligen inte har så stor mage, utan mest går och slappnar av låter allt hänga. Längtar lite efter riktigt put nu. Fan. Man är aldrig nöjd..!

Idag ska jag:
-Köpa kardborreband
-Sy fast kardborrebanden för hand på tre jätteugglalalas

Förutom detta ska jag fortsätta som vanligt och sy vidare på de som ligger och väntar och klippa till de som ligger på tillväxt. It's a good life.

Reaktion

Jag hade längtat efter henne, så klart, men inte så att det gjorde ont. Det gick väldigt bra att vara ifrån henne och Johan och jag njöt av min ensamhet.

Men när jag såg henne i bilen, öppnade dörren och mötte hennes glada och lite förvånad blick så strömmade tårarna. Jag fick sån känsloanstormning att jag blev lite vimmelkantig.

Det var härligt.

Testing, testing. Hörs jag?

Altså jag förstår att ni har bättre saker för er än att sitta och läsa min blogg just nu men jag måste dela med mig.

Jag fick en Hälsoenkät skickad till mig idag och när jag satt och fyllde i den insåg jag hur bra jag mådde. Så efter ett skönt bad, en chockladmask och målade naglar kände jag att jag ville testa mitt nyfunna självförtroende. Jag gick in på Claras och Cecilias bloggar. Det visade sig att Clara bytt portal och blivit ännu smalare (till skillnad från mig som sväller). Och i Blankens värld var allting lika perfekt och sockersöttcoolt som vanligt. Den kvinnan mår antingen onaturligt bra hela tiden eller delar inte med sig av sina svåra stunder till sina läsare.

Men nu till saken. Det känns bra. Det känns helt ok. Jag kommer inte att fortsätta att gå in, eftersom jag mått så bra av att avstå, men nu vet jag att de lever och frodas och kan nu lämna dem därhän (för ett tag).

Jag träffade Joanna idag och hon är (och jag vet att du läser och jag upprepar mig; jag säger inte det här för att smöra för sig) om möjligt ännu underbarare än jag minns från vårt sista möte (i en kaosig kvällsöppen Beyond Retro butik). Där har vi en kvinna som är vacker innifrån och ut. Såna vänner bygger självförtroende. Smarta, roliga, vackra.

Sahar. Du är med en av de vackrast jag vet. Tack för ditt stöd och jag är ledsen att jag gick in och tittade, fastän jag lovat att jag inte skulle. Men, det gick ju bra!



Så, vi säger god helg där och om ni inte hör nåt mer under helgen så beror det på att jag får hem min familj och planerar att pussa och krama på dem under dygnen alla vakna timmar.

Upp-lugg

Det här det enda ni får se av mig idag. Jag har nu hoppat i mjukiskläderna och ska snart tappa upp ett bad. Fredagsmys? Oh yeah.

4 år.

För fjärde året är det Blogawards i Stockholm i helgen. Jag var av nån underlig anledning bjuden år 2 och 3. Eller egentligen bara år 2, tredje gången ville jag gå och mailade då och frågade vad som hänt med min inbjudan. De tyckte de nog var lite roligt, så jag fick mig en inbjudan. Efter det kände jag att jag var klar med Blogawards. Redan första gången kändes det lite konstigt, men jag hade kul. Fick träffa flera bloggare jag tidigare bara sett bild på och fick faktiskt ett par kompisar. Andra gången var mest ångest, alla såg likadana ut och jag kände mig mer som en Lugna Gatan-vuxen än en cool bloggare. Men eftersom det var första gången ute efter förlossningen och jag fick hänga med trevliga flickor så var jag rätt glad ändå.

Nu är det dax igen. Imorgon kväll bjuder Veckorevyn på blogparty. Jag är inte bjuden. Jag är inte ledsen över det, eller förvånad. Jag tror att om jag hade blivit bjuden, så hade jag inte velat gå. Fast, det är ju lätt att säga nu, när man inte är bjuden, det låter coolare än att säga att man är ledsen för att man inte är bjuden på fecken. Men faktum är att jag tror att det är sant.

Det har ju med självförtroende att göra tror jag. Mitt självförtroende har faktiskt blivit bättre de senare två veckorna, sen jag slutade läsa en massa bloggar. Konstigt men så är det. Det kan oxå bero på att jag trivs bra med livet just nu. Jag trivs på min pappa jobb där jag jobbar deltid. Resten av veckan sitter jag med Ugglalala på Hornsgatan och har det oförskämt bra. Det klipps, sys, skapas och mår j*vligt bra. Det måste ju spela in.

Och sen, ärligt. Vad skulle jag göra på blogawards? Jag kan ju inte ens dricka mig salongsberusad och fnissa åt allt. Nej. Det är nog bäst som det är nu. Hejdå blogawards, de var skoj att va med ett par gånger. Jag tar inte illa upp av att jag inte får komma i år. Jag förstår.

Men för att avsluta på en lätt skrytsam ton vill jag bara berätta att den 11 september i år har jag bloggat i 4 år. Det är så länge att många av deltagarna på VR blogawards imorgon kväll inte ens var födda då!

Grattis bloggen!

Nytt men gamalt

Premiär för Lindex-klänningen. Och en ny favoritväska jag fick i somras av pappas fru.

Semester

familjebild från i somras, när vi skulle haft semester, men det hela var en röra av illamående och kaos istället

Nu har det snart gått två veckor sen Johan och Elsie åkte till Ludvika. De första dagarna var jobbiga och jag längtade väldigt, speciellt efter Elsie. Jag planerade tom att låna en bil och åka dit över helgen. Men strax innan helgen så släppte den värsta saknaden och jag insåg att jag behövde ta vara på denna tid och njuta av den istället.

Och OM jag gjort. Jag har umgåtts med en mycket viktig människa; mig själv. Vi har badat, sytt, glott på tv, sovit sent, gosat med katterna, städat ur graderoben, filosoferat och latat oss. Jag har helt enkelt varit på semester med mig själv. Levt efter min egen klocka, ätit när jag velat, sovit så länge jag känt att jag behövt. Vilat ut, pustat ut, samlat kraft. Det har varit fantastiskt.

Jag tror att den del människor skulle känna sig väldigt provoserad av detta; men jag har haft det så skönt utan min familj. Jag är en person med stort behov av egentid och det vet min älskade. Det var han som övertalade mig att stanna hemma förra helgen; Njut! sa han. För han vet, att jag blir en bättre mamma, flickvän, människa om jag får ladda batterierna i ensamhet. Och för er som tror att Elsie skulle ta skada av detta; det gör hon inte. Hon har haft den underbart med farmor och farfar (som är storfavoriten just nu) och framförallt har hon och henne fina pappa fått vara själva och växa ihop, så som jag och Elsie gjorde när hon var pyttebebis .Och som jag och Johan gjorde redan innan hon kom.

Och nu. Nu är det bara två dagar kvar innan jag får träffa dem, och jag längtar mer än nånsin. Jag ska krama min lilla familj så hårt och aldrig släppa taget. Ja, inte förens nästa semester. För det här ska jag göra om. En egosemester som gör mig starkare och lugnare. Det är smart.

För mörkt. Men fint.

Jag känner min stil komma tillbaka till mig. Sakta men säkert. Idag var jag fin i prickigt och guldigt och uggligt och så.

Och igår gick jag in i v 17!

Surf*tta?

En av mina Tradera auktioner gick ju inte så bra. Tjejen som köpte klänningen skrev till mig och var missnöjd. Snäll som jag är så lät jag hennes skicka tillbaka den. Men när jag fick tillbaka klänningen och tittade på den kände jag mig nästan lite lurad. Felen på klänningen var mindre än hon fått dem att framstå och hennes attityd till det hela kändes skittrist. Jag gick och tänkte på vad jag ville säga till henne och skrev till slut ner det i ett brev som jag aldrig skickade.

Men så ikväll så kom ilskan helt oväntat tillbaka och jag satte mig ner och läste brevet och tryckte 'send'.

Nu sitter jag nervöst och väntar på hennes arga/sura svar. Fan. Jag hatar att inte var omtyckt. Jag skulle inte skickat det. Jag framstår som en jävla surf*itta. Eller gjorde jag rätt? Ska man säga ifrån när man blir surig? Eller ska man svälja sin surhet och med stolthet ta 'the high road'.

Håll i dig bebis

...eller så gör jag det...

Återfall. Not for me.

Åh. Ikväll har jag sån längtan att titta in hos UnderbaraClara och Cecilia Blankens så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det låter nog konstigt för er, för ni kan ju bara titta och Hepp! så var det behovet tillfredställt. Men jag, jag får inte gå in. För mitt sköra lilla självförtroende kanske inte klarar det... Å! Fåniga självförtroende! Ryck upp dig för fan!

Clara! Cecilia! Hur mår ni? Hur mår bebismagarna? Saknar ni mig?

Nä. Just det. Det märker nog inte ens att jag inte tittat in på snart två veckor. Men jag. Jag saknar dem.

Ja. Jag vet att en del nog tycker att jag är störd. Men nu är jag så här. Deal with it.

Undan, fram, bort, ordning & reda

Igår gick jag igenom hela min garderob. Sorterade bort allt jag inte kommer i och tog fram allt som passar. Kollade lite kombos, hängde fram och hängde undan. Nu känns det faktiskt riktigt bra.

Så här blev det idag;

Här ligger det fler miniugglalalas till liggvagnar all over the world

Jag gillar Lindex. Egentligen.

Den här fina klänningen köpte jag igår på Lindex. Jag har letat efter en varm, men inte stickig klänning som jag kan ha hela vintern med växande mage (och resten). 299 kr tycker jag var ett bra pris och verkar vara av bra kvalitet (i den frågan får jag återkomma). Men.

Den här reklamen hatar jag.

Jag kan inte sätta fingret på det. Det kan vara hennes kalla blick. Det kan vara hennes fåniga kroppsspråk. Det kan vara att hon är lika smal som alla andra modeller överallt. Jag tror det är alla tre, men mest det sistnämnda. (Hon ser ju sjuk ut. Förkyld? Lunginflammation?)

Jag förstår inte varför man måste använda så smala modeller hela tiden? Vanliga (dvs alla möjliga former) kroppsmodeller är sällsynta, mulliga modeller förekommer men då som nån slags statement; 'vi kan minsann visa tjockisar vi med'. Jävla fåniga fega klädföretag.

När ska det hända nåt? Och om NI inte gör nåt (detta gäller ju ELLE, Damernas och alla tidningar med moderepotage) HUR ska det bli någon förändring? Det här är ju inte bara en fråga om tonårsångest och anneroxi/bullemi utan om en grundläggande avsaknad av självkänsla som många, många, MÅNGA vuxna kvinnor lider av till följd av att detta är dagens ideal.

Vart tar såna här frågor vägen idag? Inte i politiken, inte i dagspressen, inte i affärsvärlden. Nej, det handlar om makt och pengar och det har inte de med makten lust att tumma en millimeter på.

Och.
Fri kreativitet i alla ära, men handlar det verkligen om kreativitet om man bara kan göra kläder för tjejer som har storlek 32??

Min röst är hörd

Nu får vi se om den gör nån skillnad...

Efter allt

På min gravsten kommer det stå (hoppas jag);

"Här ligger en lycklig mor, mormormor/farmormor, hustru, vän och fantasifull kreatör
som levde ett långt och gott liv och poppade världens bästa popcorn."

Vad kommer det stå på din (hoppas du)?

Jasså?

Blogopedia är en skojig sak.

Sammanfattar verkligen det här min blogg?

Länktomt

Jag tog bort mina länkar för ett tag sen. Jag minns inte riktigt varför nu. Men några länkar vill jag dela med mig och att alla ska klicka på.

Denna.
Vackra, kloka Joanna som tar bilder som är som en vardagssaga och har finaste frisyren och snyggaste kläderna.

Och denna.
Kloka, vackra, modiga Mia som får mig att känna mig mindre ensam och mer klok. Hon är som en hemlig bästis som är bara min. Fast hon inte känner mig och jag tvingas dela henne med massor andra...

Sen denna.
För att hon är så modig och klok. För att hon vågar. För att hon längtar så. För att Bambi växer i hennes mage. Och hon kommer bli en underbar mamma.

Sist men inte minst denna.
Starka, modiga Arne som förlorade sin lilla V. Som ändå orkar leva och Nu. Nu har hon lillesyster/bror i magen som växer. Lika stor/liten som min lilla i magen, nästan på dagen!

Det känns som det finns en röd tråd... Vacker, klok, modig, stark... Det är såna bloggar jag läser nu. Och kanske är det därför jag mår bättre. Jag läser bloggar som berör på ett nytt sätt. Känns... rätt.

En dagens.

Outfitbilder dräller det inte direkt med just nu. Men här kommer faktiskt dagens;

Kiss, bajs och drömmar

Drömde i natt att jag 'tjuvläste' bloggar som jag inte 'får'. Jag läste och läste tills ögona blödde. Kände jag avund? Vet ej. Kom aldrig så långt i drömmen. Minns bara att jag frossade i glassiga inlägg och flådiga bilder.

Tog en välförtjänt sovmorgon idag. Vaknade först 6 och gav katterna mat. Sen 7 men somnade om. Gick inte upp förrens 8.45 när byggubbarna ringde på dörren. Tur det, annars hade jag nog legat där fortfarande. Nu ska jag till syateljen/kontoret/studion (vad fan ska jag kalla den, allt låter så pretto, hjälp mig!) och jobba jobba jobba. Skissa på en Uggblablabla, sy ihop massa nya Ugglalalas och fixa i ordningen massa stora Ugglalalas som ska till min pappas (och även mitt just nu) jobb och deras barnhörna.

Sigge kissade ner min påse med tyger jag skulle skänka till Erikshjälpen och bajsade ner hallmatten. Jag fruktar det värsta, men i bästa fall var det en engånggrej i protest för att han saknar Johan. Ångest om han gör om det. Katter som kissar och bajsar inne, men inte på lådan, mår inte bra... Jävla Sigge. Må bra för i helevete. Jag älskar dig juh kattskrälle.

Retur

Den fina folklore klänningen var inte till belåtelse av hon som vann budgivningen och jag har försökt maila hon som la sista budet på 231 kr utan att lyckats (hittar inte mailadressen till alias abdulwahid- är du där ute???).

Därför ger jag er kära bloggläsare chansen att lägga vantarna på klänningen som redan kostat mig mer än den borde (frakt, traderaavgift mm). 230 spänn och den är din.

Intresserad? Maila mig på whatalmawears@gmail.com

Ensam. Ett tag.

Jag har just vinkat av Elsie och Johan. De ska vara hos farmor och farfar i Ludvika i nästan två veckor. Nästan två veckor ska jag vara utan min lilla skrutt. Att vara ifrån Johan är urtrist, men det går inte att jämföra med att vara utan sitt barn. När jag var i London hann jag nästan inte sakna henne med allt som var runtomkring. Bara att vara i London gjorde mig knäsvag. Jag började längta sista kvällen, det var 5de dagen tror jag. Nu är det dubbelt så länge.

Jag ska dock njuta. Av att vara själv, ta bad, läsa skräptidningar, laga mat och äta när jag vill. Sova hur länge jag vill. Hänga med kompisar. Hänga med mig själv. Och jobba järnet med Ugglalala.

Men jag vet att det kommer att bli jobbigt om några dagar. I värsta fall får jag kapa mammas bil och köra upp i helgen över natten. Men i bästa fall har jag en liten skön semester hemma. Från allt och alla. Vi får se.

Nu ska jag gå och jobba. Och posta saker jag sålt på Tradera. Det var fö fullkommligt värdelöst och kostade mer än det smakade. Inte värt det.

Missa inte!

Mina Traderaauktioner går ut idag, om 2-4 timmar!

Det går bra nu. Eller bättre iaf.

I förra veckan satte jag igång med mitt 'åtgärdpaket' och kan berätta att det går mycket bra. Det har faktiskt hjälpt att inte läsa bloggarna jag avundas men jag kan erkänna att jag saknar dem. Funderar över hur det går för Clara och Cecilia i deras graviditeter, men är glad att slippa se hur snygga de är nu när jag själv inte känner mig så snygg. Jag hoppas jag kommer över det här, så att jag i lugn och ro kan läsa de bloggar jag vill utan att känna det där stinget. Och tänk att få leva utan avund. Det vore nåt. Kanske får bli kristen, de verkar så genuint glada för alla andra hela tiden. Eller gå i terapi. Fast. Terapi har jag inte råd med (inte just nu iaf) och kristendomen har jag redan testat och dumpat (religion överhuvudtaget är inte min grej) . Men nån sa till mig i sommras att buddismens fliosofi passar mig. Boktips nån?

Fynda från min garderob

Två av mina personliga favoriter, en chockrosa jumpsuit och en 70tals blommig långkjol , finns till salu på Tradera. Jag säljer alla mina saker till ett KÖP NU pris oxå. De ligger de ute nu och förhoppningvis kommer de till ett bra hem.

Yeah. Baby.

På tisdag går jag in i vecka 16 i graviditeten. Magen är stor som i vecka 30, men om jag drar in den och står rakt i ryggen ser den mindre ut och jag ser tjock och inte gravid ut. Så jag svankar loss och låter magen hänga. Jag minns hur mycket jag längtade efter att se gravid ut förra gången (det tog till v 20 ungefär och då var det ändå bara en söt putning, ingen megamage som nu), så den här gången tänker jag fanimig unna mig det.

Allt känns annorlunda denna gång på nåt sätt. Men ändå känner jag igen mig. Jag kan redan nu ana navlens vilja att poppa ut. Jag kan känns livmodern utifrån och innifrån ibland. Brösten ömmar som 17. Det är nytt. Känns som när jag ammamde. Jag bara väntar på att det ska börja läcka mjölk om natten. Korsryggen gör ont ibland och benen kan värka efter en dag på jobbet (inte när jag syr, men på deltidsjobbet). Nästa vecka ska jag gå och simma. Jag har två klipp kvar på ett klippkort på centralbadet (superlyxigt) och efter det ska jag köpa 10 gångs kort på Eriksdalsbadet (inte lika lyxigt). När jag simmat upp mina 10 ggr eller kanske samtidigt om jag har råd, så tänkte jag börja med Gravidyoga (igen) en gång i veckan och sen fortsätta lite hemma när jag lärt mig positionerna (igen). Så jag hoppas innerligt på att jag ska slippa de värsta smärtorna och förhoppningsvis aldrig behöva återuppleva den smärtan som jag gjorde att jag inte kunde gå de sista tre månaderna av min förra graviditet.

Vecka 16. Hur var livet när jag nästan var i vecka 16 förra gången? Jag hade just berättat för er och på jobbet. Jag klagade på att magen inte syntes och jag inte kände mig gravid. Jag var rätt snygg tycker jag. Jeansen på bilden kan jag inte längre ha. Det gör mig lite förbannad (på mig själv) och rätt ledsen. Men, men nu är det som det är och inget mer med det.

Vecka 16. Yeah. Baby.

My left foot

Jag stukade ju foten för ett tag sen och den läkte ganska bra. Efter tre-fyra dagar var jag nästintill smärtfri. Så i måndags, i min iver att skapa Ugglalalas, så satt jag på golvet och från och till förmodligen oxå PÅ (?) foten. Efter det började en molande smärta och idag har jag nästan lika ont som när jag stukade den! Jävla klant.

Det var den enda jag hade att tillföra bloggen idag. Har jobbar som ett as idag i 'syateljen' och är helt slut i huvudet. Godnatt.

Dagens golv

Sitter och klipper till nya...


Visst blir de fina!?

Grått och rosa

Under de senaste åren har vänskaperna i mitt liv förändrats. En del har försvunnit, vissa förändrats och andra förstärkts. Många vänskaper har tillkommit i samband med att jag blev mamma. Det är något väldigt stort att hitta varann i.

Idag promenerade jag lite med en vän som jag fann för några år sen, men som det känns som jag pånytt-fann när vi båda blev mammor inom ett år. Så idag, av någon anledning, började jag prata om min avundsjuka och den här fina vännen ägnade en lång stund åt att hjälpa mig med ett 'åtgärdspaket'. En av dessa saker är att sluta läsa bloggar som skrivs av personer som jag avundas. Hejdå Cecilia Blankens. Hejdå UnderbaraClara. Hejdå Niotillfem. Hejdå Elsa Billgren. Hejdå alla smala, snygga, lyckade människor och förlåt för att jag inte kan läsa era bloggar utan att blir avundsjuk på era jobb/liv/garderober/karriärer/fester...

Nystart: Inte läsa bloggar eller dyligt som kan göra mig avundsjuk. Fokusera på att bygga upp Ugglalala och vara kreativ och ha roligt under tiden. Komma ihåg hur bra jag har det (svårast).

Sen är det ju så att jag har vänner som har underbara liv och roliga jobb, men vänner kan jag avundas med värme. Jag vill ju att de ska ha allt det fina de har. Plus att vänner är ärliga och berättar när de mår skit. Och ibland kan det vara skönt att få vara den som tröstar och ger råd när nån annan bara ser gråa moln på den rosa himlen. Istället för att alltid vara den som är ledsen och nere. Den vill jag inte vara. Och tror inte att jag är heller. Eller?

Imorgon slutar tradera auktionerna!

Glöm inte bort att kolla in mina auktioner!
Imorgon förmiddag är sista chansen att fynda!

Herrigt

Hade mina spetsiga herrskor till detta idag. Kände mig manligt kvinnlig. Men mest snygg. Mammatrosor och mammastrumpbyxor gjorde sitt jobb!

Mammastuff

I helgen köpte jag mammatrosor och mammaleggings och mammastrumpbyxor. Imorgon bitti kl 07 har vi tvätttid så förhoppningsvis kan jag använda nåt av det på jobbet (börjar 12 på måndagar) och kanske känna mig fin och ta en outfitbild. Tack för alla tips!!

Efter shoppingrundan (som egentligen inte var en runda utan mer åhlens-lindex-hm-hem) var jag helt slut och kunde varken prata eller röra mig på tre timmar. Jag klarar inte mycket vissa dagar. Idag har jag varit svag hela dagen, men vi kom iväg till Skånegläntan för en halvtimmes lek och Ica för middagshandligen iaf, alla tre. Magen är stor på mig, men är mest svullen fortfarande. På tisdag går jag in i v 15. Efter det kan man känna fosterrörelser. Jag längtar. Och till ultraljudet, åh vad jag längtar till ultraljudet. Jag vill se vår lilla.

Just det. Glöm inte kolla in mina Tradera-auktioner. Inga sålda kläder; inga gravidjeans.

ps. nån som vet hur man syr egna mammatajts? TIPS!?!?!

Så naket det nånsin blir

Kära kloka fina läsare.
Jag ska försöka att vara posetiv nu när vi äntligen fått komma hem.
Men jag har ett problem.

Efter att jag slutade amma Elsie steg jag kraftigt i vikt (10 kg) under en kort period (ca 2 månader). Jag kämpade under våren för att gå ner (friskis och svettis) och lyckades nästan tappa hälften (4 kg) av det jag gått upp och var just på väg att börja springa utomhus när jag började må illa och sen dess har kroppen svällt ut som en flebbig ballong. Ett tag hade jag en mage som såg höggravid ut men nu har den sjunkit ner och nu är det bara en liten putmage kombinerat med en flebbmage. Och nej. Jag överdriver inte och söker inte sympatikommentarer i form av; 'du ser jättefin ut, inte alls flebbig' eftersom ni inte vet hur jag ser ut naken och därför inte vet sanningen. Det närmaste ni kommer sanningen är bilden ovan. Och tom den ljuger lite, då kanten är ungefär dubbelt så stor i verkligheten men det gick inte att fånga av nån anledning... Jag såg inte ut så här förra gången jag var gravid. Jag var ganska smal och fick en fin och flebbfrikropp under den graviditeten.

Nej, det jag vill ha är HJÄLP. Tips och trix för att gömma 'sidoflebbet'. Jag får på mig alla mina tajts och jeggings, men får denna kant. Och eftersom alla mina stora tröjor plötsligt blivit 'normala' så syns båda flebbkantern i alla mina kläder. Idag hittade jag en skjorta som döljer dem lite. Men det är inte många plagg jag kan använda kan jag meddela. Och eftersom jag går på sparlåga ekonomiskt kan jag inte göra en massa nyinvesteringar. Jag säljer kläder på Tradera för att finasiera ett par gravidjeans från boob, men jag vet inte hur de kommer att sitta... Jag har ett par gravidtajts men dessa två kommer inte att räcka. Har nån där ute varit med om samma problem? Hur löser man det? Hur 'gömmer' man kanten?

Och jag vill heller inte höra; 'det försvinner sen', 'skyll dig själv' eller ' banta fetto'. Jag kräver inte heller att jag ska se lika smal ut som Clara.

(bilden fräckt snodd från hennes mammablogg)

Jag vill bara känna mig OK. Lite fin. Nu. Ni fattar va?

Vi har flyttat hem!

Äntligen. Känns som en evighet sen. Men nu är vi hemma. Stor lycka.

Sugen på nåt nytt begagnat?

Glöm inte bort mina Tradera auktioner!
Bland annat säljer jag dessa plagg:






Obs, bara skjortan.
Obs, bara skjortan.
Obs, bara kjolen/klänningen.

En dagens från en arbetande kvinna

Outfitbild. Det är skoj.

Första dagen på jobbet. Härliga tider. Deltidsjobbar på min pappas jobb måndagar och onsdagar. Jobbar med uppdatering av deras informationsmaterial och webbsidor samt en del marknadsföring. Väldigt roligt.

Resten av veckan jobbar jag med ugglalala. Va fan. I'm living the dream!