Yeah. Baby.

På tisdag går jag in i vecka 16 i graviditeten. Magen är stor som i vecka 30, men om jag drar in den och står rakt i ryggen ser den mindre ut och jag ser tjock och inte gravid ut. Så jag svankar loss och låter magen hänga. Jag minns hur mycket jag längtade efter att se gravid ut förra gången (det tog till v 20 ungefär och då var det ändå bara en söt putning, ingen megamage som nu), så den här gången tänker jag fanimig unna mig det.

Allt känns annorlunda denna gång på nåt sätt. Men ändå känner jag igen mig. Jag kan redan nu ana navlens vilja att poppa ut. Jag kan känns livmodern utifrån och innifrån ibland. Brösten ömmar som 17. Det är nytt. Känns som när jag ammamde. Jag bara väntar på att det ska börja läcka mjölk om natten. Korsryggen gör ont ibland och benen kan värka efter en dag på jobbet (inte när jag syr, men på deltidsjobbet). Nästa vecka ska jag gå och simma. Jag har två klipp kvar på ett klippkort på centralbadet (superlyxigt) och efter det ska jag köpa 10 gångs kort på Eriksdalsbadet (inte lika lyxigt). När jag simmat upp mina 10 ggr eller kanske samtidigt om jag har råd, så tänkte jag börja med Gravidyoga (igen) en gång i veckan och sen fortsätta lite hemma när jag lärt mig positionerna (igen). Så jag hoppas innerligt på att jag ska slippa de värsta smärtorna och förhoppningsvis aldrig behöva återuppleva den smärtan som jag gjorde att jag inte kunde gå de sista tre månaderna av min förra graviditet.

Vecka 16. Hur var livet när jag nästan var i vecka 16 förra gången? Jag hade just berättat för er och på jobbet. Jag klagade på att magen inte syntes och jag inte kände mig gravid. Jag var rätt snygg tycker jag. Jeansen på bilden kan jag inte längre ha. Det gör mig lite förbannad (på mig själv) och rätt ledsen. Men, men nu är det som det är och inget mer med det.

Vecka 16. Yeah. Baby.