Semester

familjebild från i somras, när vi skulle haft semester, men det hela var en röra av illamående och kaos istället

Nu har det snart gått två veckor sen Johan och Elsie åkte till Ludvika. De första dagarna var jobbiga och jag längtade väldigt, speciellt efter Elsie. Jag planerade tom att låna en bil och åka dit över helgen. Men strax innan helgen så släppte den värsta saknaden och jag insåg att jag behövde ta vara på denna tid och njuta av den istället.

Och OM jag gjort. Jag har umgåtts med en mycket viktig människa; mig själv. Vi har badat, sytt, glott på tv, sovit sent, gosat med katterna, städat ur graderoben, filosoferat och latat oss. Jag har helt enkelt varit på semester med mig själv. Levt efter min egen klocka, ätit när jag velat, sovit så länge jag känt att jag behövt. Vilat ut, pustat ut, samlat kraft. Det har varit fantastiskt.

Jag tror att den del människor skulle känna sig väldigt provoserad av detta; men jag har haft det så skönt utan min familj. Jag är en person med stort behov av egentid och det vet min älskade. Det var han som övertalade mig att stanna hemma förra helgen; Njut! sa han. För han vet, att jag blir en bättre mamma, flickvän, människa om jag får ladda batterierna i ensamhet. Och för er som tror att Elsie skulle ta skada av detta; det gör hon inte. Hon har haft den underbart med farmor och farfar (som är storfavoriten just nu) och framförallt har hon och henne fina pappa fått vara själva och växa ihop, så som jag och Elsie gjorde när hon var pyttebebis .Och som jag och Johan gjorde redan innan hon kom.

Och nu. Nu är det bara två dagar kvar innan jag får träffa dem, och jag längtar mer än nånsin. Jag ska krama min lilla familj så hårt och aldrig släppa taget. Ja, inte förens nästa semester. För det här ska jag göra om. En egosemester som gör mig starkare och lugnare. Det är smart.