tisdag 28 september 2010

Reaktion

Jag hade längtat efter henne, så klart, men inte så att det gjorde ont. Det gick väldigt bra att vara ifrån henne och Johan och jag njöt av min ensamhet.

Men när jag såg henne i bilen, öppnade dörren och mötte hennes glada och lite förvånad blick så strömmade tårarna. Jag fick sån känsloanstormning att jag blev lite vimmelkantig.

Det var härligt.

1 kommentar:

Yevonde sa...

åh kärlek. Tar andan ur en ibland. :)

Förresten, har du kollat på signerat.se? Du kanske kunde få sälja ugglorna därigenom? Jag kanske har sagt det tidigare, eller så har jag bara tänkt säga det. Lite virrig nu för tiden.