torsdag 3 mars 2011

Avgiftning


Elsie började bli intresserad på riktigt av barnprogram för ungefär ca 4 månaders sen. Det var 'I drömmarnas trädgård', ett program som går på SVT barn. Hon har fått se ett avsnitt då och då, när vi behövt duscha eller laga mat eller hon behövt få ligga och slappa en stund. Men inte dagligen. Hon har inte haft det behovet heller. Det har känts som en lagom nivå.

Men när hon blev sjuk förra veckan förändrades allt. Förutom att jag hade en släng av nån 12 timmars-illamående så är jag ju rätt useless just nu, kan knappt ta hand om mig själv, ännu mindre Elsie. Johan kämpar på med hemmet, maten, barnet, tvätten, jobbet, hämtar, lämnar och allt det andra. Och så blev han oxå sjuk förra veckan (ögoninfektionen började som en vanlig förkylning och har nu brutit fullt ut och han har ett helt igensvullet och rött öga...). Under den här veckan tittade hon på barnprogram flera gånger om dagen. Det var det enda sättet att få dagen att fungera någolunda. Vi insåg snabbt att hon lärde sig att 'om jag gnäller eller gråter eller blir förbannad så får jag titta på tv'. Och vi tittade på varann och viskade; 'Nästa vecka; Avgiftning'.

(I början av programmet 'I drömmarnas trädgård' så ligger ett barn i en säng och medan speakerrösten säger något om en båt som far i cirklar så gör en vuxen cirklar i barnets hand med ett finger. Elsies tecken för att visa att hon vill titta på programmet är att hon gör cirklar i sin ena hand med andra handens pekfinger. Det är inte vi som lärt henne detta!)

Och nu är vi där. Hon får titta en liten stund på morgonen innan frukost (för att Johan skulle kunna duscha och jag få ligga kvar i sängen), men annars har vi gått 'cold turkey'. Och som hon tjatar. Från att vi kommer hem, minsta lilla motgång (tappar något, ramlar, inte får leka med mingvasen mm) så sätter hon igång och tjatar. Jag har velat ge mig ett antal gånger, förmodligen för att jag är den svagaste av oss just nu rent fysiskt, men Johan har stått fast och jag är tacksam för det. För så fort man får in henne i hennes rum och börjar leka, så är det som att hon minns hur kul det är och glömmer allt vad tv heter. Problemet är att jag inte kan leka just nu, kan inte sitta nånstans i hennes rum och får ont av... allt... Så det är Johan som måste leka. Och han ska ju dessutom laga mat, tvätta, diska, plocka, fixa, dona, mm. Jag försöker såklart hjälpa till men det brukar sluta med att jag får så ont av 5 minuters grönsakshackande att jag måste ligga i soffan och vila mig en halvtimme efteråt. Inte så effektivt.

Idag är han hemma, min fina sjuka man. Han ligger och sover i sängen med sitt groteska öga. Jag känner mig om möjligt ännu lite förkyldare men lyckades lämna på förskolan imorse. Och morfar har lovat att hämta. Bebisen får gärna stanna i mig tills Johan blivit frisk och mormor kommit tillbaka från sin skidsemsester. Vi har visseligen bra backup som det är, med morfar och hans fru B men dubbelbackup är ännu bättre.

Just nu skulle jag vilja att någon kom och diskade, städade, tvättade och lämna och hämtade på dagis. RUT-dax?

Och tulpaner och pelagoner. Jag vill ha blommmor! Jag vill ha VÅR! NU!



Det är ett lite känsligt ämne tror jag, barn och tv-tittande. Därför vill jag poängtera att jag inte lägger mig i det minsta hur andra föräldrar gör, vad andra barn har för behov eller intressen. Jag tycker alla småbarnsföräldrar förtjänar vardagseloger, bara för att de lyckas få mat i magen på alla, tak över sängarna man sover i och ger kärlek till sina barn.

2 kommentarer:

fmi sa...

oioi. stress.
Dere kan kanskje lage mer mat der man ikke trenger gjøre noe. sånn som couscous med brokkoli -
trengs bare litt kokende vann og krydder.;)

Snart er jo den tiden over og dere ser ut til å greie dere ganske bra likevel!
lykke til, jeg tenker (som sikkert mange andre) på dere

Sophie fd. Sophie/Alma sa...

fmi, tack gulliga du. faktum är att maten tar Johan hand om och vi har Linas matkasse så det går ingen nöd på oss! men jag ska försöka stressa mindre ändå!