I vår gamla hiss. Sista svängen. Med matkassar och annat smått som glömdes under stora flytten i lördags. Kom in i den tomma lägenheten och grät en skvätt. Det är så mycket minnen, så mycket känslor i väggarna. Konstigt. Allt var borttaget, ändå var det fortfarande mitt hem. Här blev vi kära, jag och Partymannen, har 'gjordes' Parvel, här har jag haft härliga fester och dansat hela natten, här har jag grinat över livet, kärleken och allt därimellan och lika ofta skrattat och glatt mig åt de samma. Nu var det 'Hejdå'. Det gjorde lite ont. Men ni vet vad jag menar, alla era härliga berättelser om era boenden visar att jag inte är ensam. Att skiljas är som att dö en smula :)
På efm tog jag en kall dusch och bytte om till klänning. Partymannen och jag åkte ut till Mamma i Nacka och lämnade tillbaka bilen, fick en drink på altanen och satt i kvällsolen och svettades. Sen åkte vi hem till Pappa igen och åt Tacos med dem på balkongen. Helt otroligt att man kan sitta ute så sent och inte frysa. Det är tack vare dessa 30 gradiga dagar. Galet. Önskar bara jag kunde njuta av dem istället för att ligga som en surtant och klaga på hettan. Oh well. Jag får en Parvel snart. Så brukar Partymannen försöka uppmuntra mig. Det funkar. Ibland.
På efm tog jag en kall dusch och bytte om till klänning. Partymannen och jag åkte ut till Mamma i Nacka och lämnade tillbaka bilen, fick en drink på altanen och satt i kvällsolen och svettades. Sen åkte vi hem till Pappa igen och åt Tacos med dem på balkongen. Helt otroligt att man kan sitta ute så sent och inte frysa. Det är tack vare dessa 30 gradiga dagar. Galet. Önskar bara jag kunde njuta av dem istället för att ligga som en surtant och klaga på hettan. Oh well. Jag får en Parvel snart. Så brukar Partymannen försöka uppmuntra mig. Det funkar. Ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar