När jag var 19 år (1997) åkte jag huxflux till London ett tag och fick då bo hos Anna, en dotter till en av min mamma kollegor, som jag inte kände och aldrig hade träffat. Hon visade sig vara den coolaste person jag nånsin mött och blev min stilförebild på alla sätt. Hon luktade dessutom så gott. Hon använde Angel. Jag köpte parfymen på en gång och har använt den varje dag sen dess. Jag använder helt enkelt ingen annan. Så det är klart den tar slut då och då. Då är det fint att ha en egen liten ängel (partymannen) som kommer hem med taxfreegåvor i form av parfym. Det är inte bara fint, det är great. Jag tänker på henne ibland, Anna. Jag vet att hon fick barn med en känd person. Jag tror att hon bor kvar i London. Men inget mer. Men hon susar förbi mig i tanken då och då, när parfymmolnet omfamnar mig i badrummet. Hoppas hon mår bra.
måndag 2 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Är det inte den som Lee Stafford använt i sina produkter? Jag är nästan säker på det...Får allt lukta på parfymen någon dag :-)
Den har jag också, men jag tycker man får ta på sig mkt sparsamt så att den inte ska dofta för starkt. Älskar doften - man blir som hypnotiserad av den :).
Men. Vilket himla fint inlägg! Sådär.. tänkvärt liksom. Vad hände med Anna. Tänk om du aldrig träffat Anna. Det är fint att fundera vidare på.
Du är lika bra som vanlig och jag vill till Stockholm nuuuuu och äta/fika/whatever.
Skicka en kommentar