Igår var vi uppe hos min moster och kusiner tillsammans med Mamma och co. Elsies förkylning kändes som på upphällningen och hon var glad och go. Fille roade henne med en lysande mobiltelefon och hon skrattade och hade kul.
Liten Morbror, 13 år. Fina Fille.När hon blev lite ledsen var hon ändå go och tyckte om att hänga på Bonus-morfar Pärons axel.
Men sen. I natt runt halv tre vaknade hon och skrek och slutade inte skrika förrens vi gav henne en alvedon på min Pappas (öronläkaren i familjen) inrådan klockan 10 imorse. Prick 30 minuter senare log hon mot mig och var sen sitt vanliga soliga jag. Och nu äntligen, för en halvtimme sen, somnade hon om. Hon måste varit helt slut efter nattens gråtande. Pappa var har och undersökte och hon har öroninflammation på höger öra. Nu blir det alvedon var 6:e timme och eventuellt Penecillin (fast det undviker vi gärna om vi kan). Johan och jag är helt slut efter nattens vakande. Men, så här är väl livet ibland med småbarn. Bara att vänja sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar