tisdag 29 december 2009

På dagen en dröm, på natten en mardröm

Vår fina Elsie har vuxit mycket sista tiden, hon har en nyfikenhet och en livsglädje som är väldigt smittande. Hon är glad nästan hela tiden upptäcker sin värld med glupsk aptit. Men dessvärre är det som ofta med små barn, utveckling på ett område, tillbakagång på ett annat... Våra nätter är hemska. Hon kan inte längre somna utan att vi vyssar och vaggar henne, något som vi var tvunga med när hon var sjuk för att få henne att somna (en 'nattnings-metod' ska på börjas idag). Hon vaknar och skriker (ev nattskräck?) och vill inte somna om i egen säng. Ibland hjälper det att få ligga intill oss, ibland inte. Ibland duger det att somna till, men hon vaknar och skriker likväl nån timme senare. Inatt var jag uppe 00, 02, 05 och sen var det godmorgon kl 07. Och det går inte att bara vyssa eller stoppa tillbaka nappen utan hon bara skriker och skriker. Efter ett tag slutar hon, jag vet inte vad jag gör eller hur länge det tar... Till saken hör att vi ammar inte när hon vaknar tidigt på natten längre. Vid 05, ja, men inte tidigare. Men inte som att de skulle göra så stor skillnad. När jag fallit tillbaka i gamla mönster och ammat har det egentligen inte hjälpt. Dessutom är det så att om hon somna in gott intill mig så sover jag så otroligt illa. Jag vaknar och har ont i nacken, armar och händer och ansikte och rygg och huvud... Imorse kände jag mig helt knäckt. Vi försöker dela på nätterna, men det är ändå jag som fått sova bredvid henne. Men nu ska vi ändra på en massa saker. Nattningen ska få bättre rutiner, dagsömnen ska minskas och Johan ska få ha henne hos sig varannan natt så jag får sova lite bättre. Varannan morgon har vi redan.

Så vi vet väl ungefär vad vi ska göra, men tips är såklart alltid välkommet.


7 kommentarer:

LillaGrå sa...

Är där jag med. Har det likadant! Har dock inga patenttips utan bara det (föga) tröstande att det inte är helt ovanligt. V vaknar varannan timme, och en period oftare än så. Jag fixar inte heller att samsova, dessutom sover V bättre i sin säng märker jag.


Nu har jag infört att V inte får amma före fyra, femtiden (en tid som det sedan ska skjutas på) Och efter bara en, två nätter med konsekvent läggande i sängen (han sätter eller ställer sig upp) så behövde jag i natt bara sträcka in handen och beröra honom för att han skulle lägga sig ned. Inget skrik, ingen gråt bara tippa omkull. Själv säger jag ingenting, bara agerar så att säga.
Dessutom har V börjat sova fram till 2, 3 tiden innan han vaknar första gången sedan jag konsekvent började med inte ta upp, men finnas där, nära.

Trägen vinner och "det är bara en period" är de inte alltför uppmuntrande orden jag kan komma med. Det och ni är inte ensamma. Inte så tröstande dock, jag vet.

Lycka till.

Atomflickan sa...

Vi har det precis likadant här, undantaget att jag inte är redo för nattningsmetoder ännu. Men våra barn är ju nästa precis lika gamla så det känns som en tillväxperiod så jag hoppas att det går över av sig själv.

Staffan Larsson sa...

Jag gav min dotter flaska med ersättning sista målet på kvällen från ca tre månader. I början ammade jag först, sen ersättning, efter ca fyra månader bara ersättning sista målet. Jag hade hört att mjölken innehåller mindre fett på kvällen, vilket gör att barnet blir mindre mätt. Ersättning är mer mättande och därför sover barnet bättre. Det funkade faktiskt och medförde också att min kille kunde lägga vår dotter och ge henne kvällsmat utan medan jag gick och tog ett glas vin med en kompis!

Ellen b sa...

hrm, råkade visst göra kommentaren från min killes konto....sorry.

Anonym sa...

Det där med sömnen är så svårt, det finns ingen gyllene rätt väg att gå. Barn nr 2 (nu 8 månader) sover från 20-08.00 i en session och har gjort det i flera månader. Jag vet inte vad det beror på, om det har med hans personlighet att göra eller inte. Fast egentligen tror jag att det har med oss att göra. Vi gör någonting annorlunda än med första barnet, med jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är vi gör nu som vi inte gjorde då.
Vårt första barn vaknade ofta på nätterna när hon var bebis och jag är tacksam att jag har ett litet sömnbehov. Jag tycker inte att det är jobbigt att sova lite och få ryckiga timmar.
Det finns väl inget annat att göra än att bita ihop, stå ut, sova igen ibland och tänka på att det går över.
/annika

Alma sa...

lillagrå; det låter fantastiskt. hoppas vi kan få det så, så att vi snart kan lägga henne i hennes egan rum..
atomflickan: ja, enligt 'experter är det ju en utvecklingsperiod nu, sakern är att innan har dessa inte påverkat henne så mycket så vi vart lite tagna på sängen.
ellen: vi har gjort ungefär detsamma sen hon var fyra månader, men då sov hon redan ganska bra, så vi märkte inte så stor skillnad. hon får både gröt på efm och ersättning innan nattningen. hjälper tyvärr inte (just nu).
annika: om jag får en god nattsömn då och då klarar jag ganska mycket, men två veckor i rad har varit galet. men inatt sov jag faktiskt bra.

Tack alla ni, för tips, pepp och uppmuntran!

annika sa...

Hej! Min dotter är lika gammal som Elsie och vi har lite samma problem. Men vid den här åldern börjar barnen att drömma, det är ofta därför dom vaknar helt plötslig och verkar otröstliga för att sedan helt plötsligt somna om. Mitt tips är att köpa en speldosa som hon får lyssna på under nattningen (gärna även när hon ska sövas på dagen), funkar även med valfri musik, sedan drar man bara upp speldosan och lägger en hand på henne när hon vaknar till på natten. Funkar bra här i alla fall, fast jag ammar fortfarande 3 ggr per natt eftersom hon har lite svårt att gå upp i vikt :(
/Annika med Eira