Vår fina Elsie har vuxit mycket sista tiden, hon har en nyfikenhet och en livsglädje som är väldigt smittande. Hon är glad nästan hela tiden upptäcker sin värld med glupsk aptit. Men dessvärre är det som ofta med små barn, utveckling på ett område, tillbakagång på ett annat... Våra nätter är hemska. Hon kan inte längre somna utan att vi vyssar och vaggar henne, något som vi var tvunga med när hon var sjuk för att få henne att somna (en 'nattnings-metod' ska på börjas idag). Hon vaknar och skriker (ev nattskräck?) och vill inte somna om i egen säng. Ibland hjälper det att få ligga intill oss, ibland inte. Ibland duger det att somna till, men hon vaknar och skriker likväl nån timme senare. Inatt var jag uppe 00, 02, 05 och sen var det godmorgon kl 07. Och det går inte att bara vyssa eller stoppa tillbaka nappen utan hon bara skriker och skriker. Efter ett tag slutar hon, jag vet inte vad jag gör eller hur länge det tar... Till saken hör att vi ammar inte när hon vaknar tidigt på natten längre. Vid 05, ja, men inte tidigare. Men inte som att de skulle göra så stor skillnad. När jag fallit tillbaka i gamla mönster och ammat har det egentligen inte hjälpt. Dessutom är det så att om hon somna in gott intill mig så sover jag så otroligt illa. Jag vaknar och har ont i nacken, armar och händer och ansikte och rygg och huvud... Imorse kände jag mig helt knäckt. Vi försöker dela på nätterna, men det är ändå jag som fått sova bredvid henne. Men nu ska vi ändra på en massa saker. Nattningen ska få bättre rutiner, dagsömnen ska minskas och Johan ska få ha henne hos sig varannan natt så jag får sova lite bättre. Varannan morgon har vi redan.
Så vi vet väl ungefär vad vi ska göra, men tips är såklart alltid välkommet.
Så vi vet väl ungefär vad vi ska göra, men tips är såklart alltid välkommet.