Just bölat ögonen ur mig till en film som heter 'Mitt liv i rosa'. Varför?
Därför att det finns föräldrar idag som behandlar sin barn så här. Därför att folk har så svårt att acceptera dem som inte håller sig inom ramen, inom mallen för 'normal'. Varför vågar inte en mamma och en pappa låta sin pojke gå klädd i kjol? För att de andra vuxna skulle se snett på dem, inte tycka att de och deras barn var normalt, hör hemma, passar in. Och deras åsikter smittar på barnen som 'lärs upp' att tycka att det är konstigt, onormalt och fel. När jag frågade er om ni skulle låta er son gå klädd i princessklänning så svarade någon att de gärna skulle vilja, men att de hellre skyddar sitt barn från mobbing (än att göra det för jämlikheten). Jag respekterar allas åsikter men om Jag inte börjar förändra något, Vem ska gör det då? Problemet är att det inte ligger hos barnen, det ligger hos de vuxna. Om vi inte förändrar vår syn på onormalt, normalt, manligt, kvinnligt, och hetro- och homosexualitet, så kommer problemen aldrig att försvinna. Vem tror man att man är när bestämmer vad en annan människa ska känna? Som föräldrer tar man på sig en stor uppgift, att stötta, älska och hjälpa sitt barn att växa. Men man har inte rätt att bestämma vad en annan människa ska älska för kön eller vilja bära för kläder. Inte för en vuxen, inte för ett barn. När ska människor lära sig att barn är människor inte 'bara barn'?
Det här gör mig så upprörd. Jag har svurit hela mitt liv på att aldrig låta mitt/mina barn känna att det inte får vara den de är. Älska den de vill. Och alltid vara älskade av mig.
I dagarna har en lag gått igenom som tillåter homosexuella att gifta sig i kyrkan. Med små, små myrsteg närmare vi oss kanske ett mer förstående samhälle. Jag hoppas det.
bilden lånad härifrån
Därför att det finns föräldrar idag som behandlar sin barn så här. Därför att folk har så svårt att acceptera dem som inte håller sig inom ramen, inom mallen för 'normal'. Varför vågar inte en mamma och en pappa låta sin pojke gå klädd i kjol? För att de andra vuxna skulle se snett på dem, inte tycka att de och deras barn var normalt, hör hemma, passar in. Och deras åsikter smittar på barnen som 'lärs upp' att tycka att det är konstigt, onormalt och fel. När jag frågade er om ni skulle låta er son gå klädd i princessklänning så svarade någon att de gärna skulle vilja, men att de hellre skyddar sitt barn från mobbing (än att göra det för jämlikheten). Jag respekterar allas åsikter men om Jag inte börjar förändra något, Vem ska gör det då? Problemet är att det inte ligger hos barnen, det ligger hos de vuxna. Om vi inte förändrar vår syn på onormalt, normalt, manligt, kvinnligt, och hetro- och homosexualitet, så kommer problemen aldrig att försvinna. Vem tror man att man är när bestämmer vad en annan människa ska känna? Som föräldrer tar man på sig en stor uppgift, att stötta, älska och hjälpa sitt barn att växa. Men man har inte rätt att bestämma vad en annan människa ska älska för kön eller vilja bära för kläder. Inte för en vuxen, inte för ett barn. När ska människor lära sig att barn är människor inte 'bara barn'?
Det här gör mig så upprörd. Jag har svurit hela mitt liv på att aldrig låta mitt/mina barn känna att det inte får vara den de är. Älska den de vill. Och alltid vara älskade av mig.
I dagarna har en lag gått igenom som tillåter homosexuella att gifta sig i kyrkan. Med små, små myrsteg närmare vi oss kanske ett mer förstående samhälle. Jag hoppas det.
bilden lånad härifrån
2 kommentarer:
den är hemsk. :/
filmen hoppas jag, inte texten :)
Skicka en kommentar