Så här ser min 'nya' förlovningsring ut.
(Den är ännu vackrare i verkligheten.)
Den har som sagt tillhört min farmor, som för drygt 40 år sen fick den i present av min farfar. När mamma och pappa var gifta fick mamma den av farmor och jag har alltid vetat att mamma skulle ge den till mig en dag. Att den skulle bli min förlovningsring hade jag inte tänkt, men nu känns det som världens naturligaste sak! Att jag aldrig fick träffa min farmor, då hon dog ett par år innan jag föddes, gör att det känns lite extra speciellt att få bära hennes ring.
Jag känner mig så damig och tjusig med den här ringen. Som en riktig vuxen :)
3 kommentarer:
Åh, vilken personlig ring. Både till utseendet och historian bakom. Kul och vackert!
tack rara du. jag älskar den verkligen.
den där ringen.
är så tjusig att jag dör.
och att den har en sådan historia bakom sig gör ju att den blir ännu mer fantastisk.
finare förlovningsring får man leta förgäves efter.
Skicka en kommentar